Här sitter jag med två myggbett som halvt tar livet av mig, mitt på handen - samma hand, höger hand(!!), men jag låtsas att det är ännu ett knep att försöka söva mig. Att trötta ut mig. Tråka ut mig. Något som får mig att somna. Tyvärr är det bara ännu ett irritationsobjekt i min ensamna natt.
Jag har kommit på att det är nog så att jag tänker för mycket. Speciellt såna här ensamna nätter. Jag tror, eller det känns som, att när jag är ensam är det så himla mycket lättare att tappa kontrollen, och för mig handlar det oftast om tankarna. Ensamhet väcker på något vis känslorna som ligger och kurrar ihop sig långt, längst där inne någonstans. Det tror jag att det gör på dom flesta. Ensamhet är en lustig känsla, om man tänker efter alltså. Alla är rädda för att bli ensamna, ingen vill leva ensam, inte i för stora mängder. En paus från allt där man är helt ensam är behövligt, och ibland ganska skönt, men bara så länge vi vet att vi har någon slags trygghet att kunna komma tillbaka till annars kommer den där rädslan igen, rädslan för ensamheten. Egentligen borde det ju vara som minst läskigast att vara ensam. Är man ensam finns det ingen som kan skada en, och är man ensam så behöver man inte ta hänsyn till någon annan utan bara göra det som faller i en just då och nu. Man behöver inte vara rädd att förlora någon. Så vad är det egentligen som är så obehagligt med ensamhet? Jag är livrädd för att vara ensam, och för att bli ensam. Jag är dödsrädd för att bli lämnad av dom människor som står mig nära, dom som finns omkring mig, dom som gör min vardag. Jag tror att rädslan för att bli ensam har sina rötter i att vi vill bli bekräftade. Alla behöver bli bekräftade, jag tror att det är en bekräftelse att man finns. Man vill veta att jag gör nytta för människorna runt omkring mig, dom ser mig och ställer upp för mig på samma sätt som jag gör för dom. Nu är det väldigt mycket ord, och tyvärr för djupa tankar för att jag ska orka skriva ner allt här, klockan är trots allt långt över läggdags! Men hur som helst, Det är kanske bara att konstatera att människan är ett flockdjur?

Varm nyponsoppa pch ett tredje försök att somna...


Tack för den här natten, min vän.