..och känslorna faller fritt.

Håkan Hellström - texter om ett popfenomen. Helt underbar bok, och jag har inte ens kommit en fjärdedel in i den. Alla som har en aning om vad jag tycker och känner vet att Lasse är min vardagshjälte, den mannen är svårslagen, men Håkan är mannen som har räddat hela Sverige från depprission. Håkan Hellström, dunder och brak, visst hade han en stor del av min kärlek från första stund men efter Explodera batteria och boken som jag just nu tar mig igenom tar han sig raskt upp till i stort sett Lasses nivå. Aldrig får man väl jämföra Håkan och Lasse med varandra, men dom har något speciellt, båda två. Det finns väl ingen i hela Sveriges musikhistoria som lägger ner sin själ i musiken så som Håkan gör!? Allt är känslor! Och jag blir gladare och gladare för varje sång. Håkan kan trolla, förtrolla, och har gjort det i snart tio år! Den karln är glädje, även i sina mest sorgliga låtar. I "Håkan Hellström  - texter om ett popfenomen" älskar man honom så mycket mer än bara på scenen och i skivorna. Han är hur rolig som helst, jag sitter och skrattar högt för mig själv, och lyckas charma varenda person i sin omgivning. Och en liten bit jag verkligen fastnade för: En 26årig Håkan: " -Jag är ensam. Jag kommer nog alltid att vara ensam. Jag har ställt in mig på det. Jag har en massa orealistiska drömmar och behöver nog en mogen kvinna, säger han tyst och fortsätter långsamt: -Jag har aldrig haft någon flickvän. Jag hade i och för sig en när jag var nitton. Henne vill jag fortfarande ha, säger Håkan och tittar på sina skor."
Nästa stycke som fick mig att älska honom på nytt. Håkan sitter på en restaurang med Lisa Milberg och gör en intervju, när Lisa frågar: "Får du några brev från tjejer då?
-Jodå. Jag har fått en del brev. Jag fick ett brev från en äldre kvinna. Det kanske kan vara något.
Jo, jag har hört att du tänder på äldre kvinnor.
-Det är korrekt.
Hur mycket äldre då?
-Äldre, säger han och fissar förtjust. Tjocka tjejer går bra också. Och fula tjejer! Jag får komplex av snygga tjejer. Jag tänder inte på dom längre."

Jag tycker att han är underbar, den där Håkan!



All heder åt Håkan, men aldrig att glömma: LASSE!

Det här var förmodligen Sveriges tråkigaste inlägg för er som inte gillar Håkan, men jag har gått ner mig helt i honom just nu. Han har nästan tagit över mina julkänslor för tillfället, men bara nästan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0