Ångest och en hel del blåmärken?
Usch vad kluven jag känner mig! Jag vet inte vem jag hoppas mest på ska vinna Idol. Jag gillar helt klart bäst Calle, han är en mysig liten plutt som är bra på alla sätt och vis, men Erik är å andra sidan verkligen en idol. Enda in i hjärtat och rakt igenom. Han hör hemma som vinnare i Idol, men ändå känns det jobbigt att säga det eftersom jag faktiskt håller av Calle så pass mycket som jag gör. Jag har, tillsammans med mamma, konstaterat att det här måste vara det mest engagerande, största och bästa svenska Idol någonsin. This is some good shit, I can tell you!
Nog har jag många idiotiska ting att skryta med, men här är en ny!
Igår kände jag för att ta en dusch och ge håret en ordentlig behandling. Jag shampoonerade, balsamerade och tänkte avsluta med en riktigt uppfriskande hårinpackning. När jag öppnat locket och reagerat på att det var väldigt lite kvar i burken så tog jag en liten klutt och förväntade mig att motståndslöst glida igenom håret, men nejdå! Det tog stopp! Jag blev lite förvånad måste jag säga. Hårinpackningar är ju mjukt och skönt och helt fantastiskt halt. Jag rynkade på näsan, tänkte "Jääävlar. Så här slitet är väl inte håret!?", sköljde ur det ur håret. Hoppade ur duschen, blåste torrt håret och satte igång att platta mitt redan slitna hår. Så slår det mig! Mitt under plattningen! Jag har tagit fel burk. Istället för att ha tagit hårinpackningen har jag tagit hårgele!!! Inte konstigt att håret blev strävt. Och visst att burkarna har samma gröna färg, men dom har olika färger på locken, plus att storleken är olika. Smart drag där Jenny, mycket smidigt.
Konsekvens: Jag kan tala om att håret är en aning mer strävt än det brukar vara, samt att det är förjäkligt elektriskt! Mycket mer hände inte, tack och lov!
(Och eftersom jag fått höra från flera oliak håll: "Hur fan hamnade hårgelen i duschen!?" så kan jag tala om för er att jag tog ju med burken in för att jag trodde det var hårinpackningen. Dom står bredvid varandra på hyllan!)
Dagen har även bjudit på en ofrivillig nerrullning från halva Emils trappa. Jag hoppade glat ner för dom första stegen i tro om att jag smärtfritt skulle åka in till stan och köpa en sista julklapp och en julklänning. Snuddelirull sa det och tårna hamnade under foten. Om mig lät det duns duns duns och mina strumpbyxor gick hål på, dock tror jag att jag har klarat mig med en öm vänsterarm. Inga blåmärken i sikte än så länge, men jag håller utkik!
Nu saknar jag min plutt som ligger på jobbet och sjukar sig. Sovandejour har han också. Typiskt. Jag får nöja mig med min Calle&Erik-ångest, samt Nalle Puh.
Nog har jag många idiotiska ting att skryta med, men här är en ny!
Igår kände jag för att ta en dusch och ge håret en ordentlig behandling. Jag shampoonerade, balsamerade och tänkte avsluta med en riktigt uppfriskande hårinpackning. När jag öppnat locket och reagerat på att det var väldigt lite kvar i burken så tog jag en liten klutt och förväntade mig att motståndslöst glida igenom håret, men nejdå! Det tog stopp! Jag blev lite förvånad måste jag säga. Hårinpackningar är ju mjukt och skönt och helt fantastiskt halt. Jag rynkade på näsan, tänkte "Jääävlar. Så här slitet är väl inte håret!?", sköljde ur det ur håret. Hoppade ur duschen, blåste torrt håret och satte igång att platta mitt redan slitna hår. Så slår det mig! Mitt under plattningen! Jag har tagit fel burk. Istället för att ha tagit hårinpackningen har jag tagit hårgele!!! Inte konstigt att håret blev strävt. Och visst att burkarna har samma gröna färg, men dom har olika färger på locken, plus att storleken är olika. Smart drag där Jenny, mycket smidigt.
Konsekvens: Jag kan tala om att håret är en aning mer strävt än det brukar vara, samt att det är förjäkligt elektriskt! Mycket mer hände inte, tack och lov!
(Och eftersom jag fått höra från flera oliak håll: "Hur fan hamnade hårgelen i duschen!?" så kan jag tala om för er att jag tog ju med burken in för att jag trodde det var hårinpackningen. Dom står bredvid varandra på hyllan!)
Dagen har även bjudit på en ofrivillig nerrullning från halva Emils trappa. Jag hoppade glat ner för dom första stegen i tro om att jag smärtfritt skulle åka in till stan och köpa en sista julklapp och en julklänning. Snuddelirull sa det och tårna hamnade under foten. Om mig lät det duns duns duns och mina strumpbyxor gick hål på, dock tror jag att jag har klarat mig med en öm vänsterarm. Inga blåmärken i sikte än så länge, men jag håller utkik!
Nu saknar jag min plutt som ligger på jobbet och sjukar sig. Sovandejour har han också. Typiskt. Jag får nöja mig med min Calle&Erik-ångest, samt Nalle Puh.
Kommentarer
Trackback