Jag kom in i en annan värld, genom några snabba klick på internet. This is deep shit, så jag försöker förenkla för att inte blanda in mina tankar allt för mycket i era huvuden. Jag satt och läste en gammal väns blogg, och då dök den ständiga frågan "när är man lycklig?" upp. Jag satt och funderade på det ett tag, och kom fram till att folk funderar på det för mycket. Är man lycklig så behöver man nog inte ställa sig den frågan.. Så som jag har uppfattat lyckan så känns den i hela kroppen och varenda liten bloddroppe innanför skinnet kör en egen liten segerdans och får känslorna att följa med i takten. Lyckan hittar en lösning. Självklart är det inte alltid soligt i paradiset, det är klart att det blir molningt och några regnstänk ibland - men det är fortfarande samma paradis! Så gör det bästa av saken och fäll upp ditt paraply, dra på gummistövlarna och gå ut och hoppa i vattenpölarna! För att vara lycklig behöver man inte skratta jämt, man vet bara att man har det så löjligt bra att det inte kan vara annat än lycka.

Jag har jättebra kontakt med mina föräldrar, jag älskar att vara med mina syskon (trots att det blir gapigt och skrikit mer än ofta), jag har en underbar pojkvän och den gladaste hunden. Jag är lycklig, och trots det gråter jag ibland.

(Jag bör också nämna att det inte är jag som har tagit bilden, jag har stulit den, hoho)