Man ska inte ropa hej fören man är över bäcken, eller?

Jag som trodde, nej, jag var i stort sett helt säker på att magsjukan var över. Två mackor till kvällsmat och magsjukan är tillbaka. Jag har väl fått i mig två tuggor av en skorpa som jag än så länge fått behålla och det är frustrerande att jag inte riktigt kan sätta fingret på om magsmärtan ligger i av hunger, allt jobb den fått utöva dom senaste dagarna eller att jag fortfarande har kvar baciller. Några graders feber har även bestämt sig för att tillbringa en tid i min kropp, det tackar jag ironiskt för!

Efter att ha sett Mamma Mia fyra gånger under natten fick jag kraft nog att be Josefine byta film och har där med har mitt mesta sällskap bestått av, om man räknar bort toaletten, Dansar med Vargar och Lowevovven - som mest är ute efter mina skorpor. Torrboll!

Lowe, the one and only 


Såna här dagar, jag menar dagar då allt känns skit och regnet gör att allt känns lite gråare, tråkigare och jag måste erkänna, en aning mysigare, så är det tur att jag har en gullig pojkvän som offrar sig både dag och natt och löser gåtor, skickar sms, ringer små samtal och otroligt nog tycker synd om mig! Emil, du är toppen :)
Egentligen har hela min familj varit toppen som står ut med skrik, panik. gråt och tjänster. Ooh, skrik och panik. Det kanske är dags för lite Hercules? Det sitter aldrig fel!

Kan hända att det här är ett bittert och uselt inlägg, må då så vara! 

The old Jenny will be back.. but when?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0