Idag ska det tydligen bli något av en talangjakt här hemma i källaren. En karl, om jag minns rätt så är Micke hans namn, ska komma hit och lyssna på Lillebror med spelande kompanjoner för att i något fall ge dom ett gig. Det kan ju låta mer spännande än vad jag faktiskt tycker att det är, så jag rymmer nog hemifrån ett tag. Klandra mig inte, jag har fått levt med deras bang bang från deras första repning fram till i stort sett nu, minst 3 gånger i veckan, och ja, det blir jobbigt för öronen till slut. No offence! Det är inte det att dom spelar dåligt, det är bara det att jag har hört Dunderklumpen på repeat allt för länge nu.

Happ, nu är det så här att jag har fått lite ledtrådar inför dagen med stort D, det vill säga Fredag! Jag har ju fått en liten vers till att börja med som ni kan få läsa och klura på ett tag. Så här går den: "Här med spärrar vi den 22 i din kalender, då ska det bli spännande att se vad som händer. Nu ska hon snart fylla 19 år, och det kan man aldrig ändra på. Hon vet inte alls vad hon får men med detta ett frö i din hjärna vi så. Vi säger inte mycket mer men mycket folk du kommer se. Du har träffat dem förr och alltid du ler, vi lovar dig det blir ingen fé." Ja, och tydligen så är detta skumma meddelande någon slags ledtråd. Dessutom har jag klämt ur Malin att vi ska åka runt 8-9 tiden på fredagmorgon och kommer inte hem fören runt 21-22 tiden. Ur Emmy, som uppenbarligen är lite mer klämvänlig, har jag lyckats få ur att det är vi fem (Malin, Carro, Ida, Emmy och jag) som ska åka i en bil. Vi ska inte hålla till här i Östergötland (= dialektbyte. Huvaligen!) Det kommer fler tjejer dit senare, och det kan hända att några killar dyker upp.

Ja, om du som läser det här känner för att komma med ett förslag eller bara en liten idé vad det här handlar om, lämna avtryck! Jag blir helt tokig i huvudet av nyfikenhet, och det är lite jobbigt, det ska jag erkänna.

Hm, dags för det här sista lilla stycket då där det ska komma en slutfras. Till att börja med är jag väldigt nöjd med att få ha kramkalas med Emil igen, och att slippa sova ensam. Sen kan jag lägga till ett tack till Emil (japp, den här gången är det Lillebror Emil jag syftar på) som står vid spisen, duktig hemmafru som han är, och lagar mat till mig. Tack bruushan! Och med det avslutar jag med några rader från ABBAs He is your brother:

Treat him well, he is your brother

You might need his help one day

We depend on one another

Love him, that's the only way