.. inte långt ifrån allafall! Den singlar ner. Det är inte mycket. Bara yttepyttesmå vita mönster trillar sakta ner mot marken. Inte lägger den sig kvar heller, men oboy så glad man kan bli av dessa vita små fläckar!! Fantastiskt!
Jag vaknade upp imorse (runt halv nio) av att jag ligger och skriker i sömnen. Mardrömmar, såklart. Då var det fortfarande mörkt och dystert i rummet, och om det inte vore för att Emil inte låg kvar i sängen så skulle jag nog ha gissat på att klockan var mellan tre och fyra, så jag bestämde mig för att ligga kvar där resten av dagen. Åtminstone till Jenny och Astrid kommer till Finspång, för det ska dom göra idag. Och nu till sekundrarna som förändrade hela min bittra morgon. Lillasyster skickar ett sms där det står: "Det snöar :)" Och jag flyger upp ur sängen, täcket virat om mig och ställer mig och illglor ut i fönstret. Inga snöflingor, men hon propsar på att på Bergska snöar det minsann små små flingor, och mycket riktigt. När jag gnuggat sömngruset ur ögonen ser jag dom. OCH VILKEN LYCKA! Så nu har jag trallat runt och smilat för mig själv och dessutom fått "två små röda luvor och en fårskinnspäls" på hjärnan. Pappa ringde för ca 10 minuter sen och ville berätta att nu börjar det minsann snöa. Oh, min lilla myspappa :)! Dock saknar jag antingen Pelle Svanslös eller Mysteriet på Greveholm, det skulle verkligen göra min dag, men båda filmerna befinner sig hos mamma och pappa :/. Typiskt.

Idag blir en bra dag :)