Säg Mu till livet!
Igår kväll låg jag och tittade på fotbollsmatchen, som tydligen inte ledde någonvart - trots seger, och jag tycker allt att dom svenska spelarna borde vara lite bättre på Nationalsången än vad dom visade sig vara. Det är ju inte riktigt så att dom aldrig har hört den förr, den spelas ju för tusan i stort sett infär varje match dom spelar! Dessutom fick jag minsann lära mig den i sexårs eller ettan eller något liknande, och jag kan den ännu. Fjompigt.
Igår var vi dessutom på ett års kalas. Mitt första ett årskalas som jag faktiskt minns. Nu låter det väldigt tragiskt, men jag antar att jag har dåligt minne, för vad jag vet och har hört så har jag allafall varit på mina kusiners kalas. Hej hopp vad mycket roliga paket Vera fick. Man kanske ska ta och fylla ett lite oftare?
Idag vaknade jag vid halv sex och tänkte "woho, dags att gå upp :D" och var pigg som en tupp eller liknande. Men jag försökte inse att jag har lite för mycket vett än att vilja gå upp så tidigt, så jag tvingade mig själv att somna om. Klockan åtta kom samma tanke - "woho, dags att gå upp :D", men det var tråkigt att vara uppe ensam och så tidigt, så jag gick och la mig i sängen igen och filosoferade tills Veronica skrämde livet ur mig med ett mess. Så nu är jag inte ensam om att vara uppe allafall! Karln som jag delar säng med, honom får jag nog vänta på ett bra tag till.
Förövrigt kom jag att tänka på en annan sång som jag lärde mig när jag gick mina första år i skolan, jag tror att det är från ett program som heter "Säg mu till livet".
"Uppe med tuppen, en liten galen sång
som jag sjunger när jag stiger upp
och dagen drar i gång
Tuppen blir galen och fåglarna får fnatt..."
Sen finns det väl ett par rader och verser till, men det där får räcka!