... och jag hatar att vara bara sådär i mitten.
Igår var det dubbeldans på hotellet, och vi hade superkul på förfesten. Det brukar bli så när det är 90tals musik i stereon. Veronica ville vara med i vårat lilla gäng, jag tycker det var bra för hon är mysig och vi hade roligt med singstar, guitar hero och massa dans. Det var bara bra folk med i lagom mängd på kanske 10 pers. Vi tog oss ner till centrum, jag skippade mina klackar - tack för lånet ändå Sanna, och dansade till en massa bra musik. Vicke fixade en varsin bula åt mig och Sanne. Hon fick dock sin på ögat, som kanske är lite mer olägligt än min som jag fick i pannan, men vi myste ändå Sanne och jag. Sen blev det lite jobbigare, och du var finast i världen, så jag bestämde mig för att gå hem lite innan dom andra. Jag fick världens bästa kyssar och ville inte gå längre, men eftersom att allt är som det är nu så gjorde jag det ändå. Det blev väl inte jättemånga timmars sömn under natten, men jag fick en stund på morgonen allafall. Jag funderar på om jag är stark nog att hämta resten av mina grejer idag, men det blir kanske en bio med tjejerna istället. Jag är så förvirrad. Inte av vad jag vill, men av vad jag vill göra med det här. Det är så pass jobbigt att bara gå och vänta, på ett svar som jag förmodligen inte vill höra, så jag vet inte hur jag kommer känna när allt det här är slut.

Jag kanske inte vill.




Don't do what you're about to do
My everything depends on you
And whatever it takes, I'll sacrifice