Igår träffade jag en så skum gubbe/man/karl! Jag var ute och gick med Klara i vagnen och så kom han fram och sa att jag kunde skatta mig lycklig att vara mamma till ett så gulligt barn. Så började jag förklara att jag bara var barnvakt och inte mamma, men han tyckte sig inte vilja förstå så han babblade på om hur söt hon var och frågade hur gammal hon var. Sen frågade han vart min man var, och eftersom jag faktiskt inte är gift svarade jag att min POJKVÄN är på jobbet. Då frågar han "Jaha, så han har inte drunknat eller något då?", eftersom jag trodde han skämtade skrattade jag lite och sa att nejdå, visst lever han minsann. Då mumlar gubben "jaha.. synd för mig!" Så försökte jag skaka av mig honom genom att ta lite krångligare vägar hem, men d svängde han efter och tyckte att han skulle gå med oss en lång bit.. Men han var en aning obehaglig så jag snabbade på och sa att jag var tvungen att skynda mig för att vi skulle iväg. Så ropade han efter oss att han hoppas vi ses igen! USCH! Jag låste alla dörrar när vi kommit innanför dörren.

Idag har varit en lång dag med 9 timmars skrikande ungar som var högt och lågt och överallt. Efter nio timmar fick jag en fem mintuers paus då jag fick ta mig hem till Filip och Klara och vara där. Nu vart det bara i två timmar, och det kanske var tur det, för nu håller mitt huvud på att explodera! SÖÖÖMN!!
Men först ska jag pussa lite på min Emil. Jag är så glad att du är min <3