Jag vet inte om jag ska klaga eller om jag ska hurra för att jag jobbar 12 dagar i rad, är ledig en dag för att sen jobba 7 dagar i rad igen. På ett sätt känner jag för att klaga eftersom jag är trött nu när jag slutat och skulle vilja ha tid till att göra annat, men på ett annat sätt är jag jäkligt tacksam att jag faktiskt jobbar så mycket, och just nu till på köpet. Det är skönt att slippa tänka på allt annat, och dessutom så kommer jag vara nöjd när lönen kommer med tanke på hur långa pass det är varje dag också. Och för att inte glömma att vi faktiskt har väldigt roligt på jobbet, och allra roligast är det när Erik jobbar någorlunda samma pass som mig. Den kommande helgen är det bara Erik och jag som jobbar, samt Petra fast inte riktigt med oss, och mycket roligare än så blir det nog inte :) Mitt jobb (minA jobb) är fantastiskt faktiskt, alla tre. Jag älskar att vara på dagis med alla charmiga barn och leka hela dagarna, och jag stormtrivs som assitent eftersom vi går så bra ihop och hela dagarna bara flyter förbi. Idag blev det visserligen inget barnvaktande, men det är hur mysigt som helst med både F och K. Sjukt goa  ungar :)!!
Fast nu är jag trött och skulle vilja sova, frågan är bara hur pass bra idé det är?





Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska tycka och känna.
jävla bergochdalbana