På väg hem från Lotorp upplevde mamma och jag ett riktigt bananer i pyjamas-moment. - Såg du vad jag såg!? - Jag tror det. EN ILLER! Den skuttade omkring i snön precis bredvid vägen och min första reaktion är att skrika "EN UTTER!!!", och resten av resan hem satt vi och diskuterade om det var en iller. Vi hade stora frågetecken runt oss och vi funderade på om det ens finns illrar här, men kom fram till att det måste varit en iller. Väl hemma sätter pappa griller i huvudet på oss och säger att det kan ha varit en hermelin eller en mård och jag kom fram till att det kunde vara en illerlin, för mård var det inte. På youtube sökte vi på iller och hittade en perfekt video där två illrar hoppade i snön och vi är nu mera övertygade, efter mycket googlande och youtubeande att det faktiskt var en iller. Jag tror jag talar för alla när jag säger att vi känner oss grymt häftiga och vi har en högre status än resten av Finspång. Så är det med det!

Tung dag på jobbet. Halv åtta - halv fem. Mycket tunga lyft och en hel del lekande också. Det har varit kul men nu måste jag sträcka ut ryggraden lite grann.

PS: Mamma är ytterst imponerad av Mojjes sång "Vart ligger landet där man böjer bananerna?". Jag bugar, bockar och är helt klart villig att hålla med. Det är en otroligt lärorik låt!

HAHAHAHAHAHAAA!!!
Eftersom ingen av oss visste vad iller heter på engelska så slog vi upp det och det heter, hör och häpna - polecat. Så jag slog upp det på google och jag får upp en så gudomlig bild: