Ångesten tog över. Tyvärr. Jag överväger helatiden hit och dit, och dit och hit, om varför jag faktiskt väljer att sova utan Emil en natt. Jag får en liten slags ångest av att vara utan honom också, och jag vet inte om saknad är värre än magsjuka. Kanske beror på i vilken mängd förstås? Men usch, jag har fortfarande mardrömmar om magsjuka och kräkningar i alla de slag, och jag var magsjuk i maj!! Det var hur länge sen som helst. Hemska psykiska störningar. Jag lär säkert ångra mig inatt och pulsa neråt centrum i tunna pyjamasbyxor, fast då blir väl förstås dunderförkylningen ännu värre. Vilka jäkla krav och konsekvenser man har hela tiden!!

Det gick fort att jobba idag. Jag hann bygga tre legohus och en legokyrka. Att vara dagisfröken är et väldigt kreativt jobb, och ibland går man kanske in för det lite för mycket. Som idag när R. och jag skulle bygga en kyrka så flyttade jag faktiskt om hans bitar och bytte ut dom mot rätt färg, för att jag inte skulle störa mig på att det var fel i mönstret efteråt. Ganska patetiskt! Det bästa exemplet på att man ibland borde tänka över sin ställning är när en viss herre som vi kallar X skulle gå balansgång längs gungstaketet tillsammans med 4 åriga Y. Det blev väl lite"vem hinner först i mål"-tävling av det hela och när då Y låg före en stund kommer X (som är gammal nog att faktiskt få vara vikarie) och knuffar ner Y från staketet och springer snabbt in i mål. Målgesten blir ett upp med armarna i luften och säger hånfullt "Jag vann!!". Y som fortfarande ligger nerputtad i sanden påpekar att "du fuskade ju.." varpå X stolt säger "nehej, det gjorde jag inte alls det." Det var läskigt roligt, samt en aning patetiskt! Att X först knuffar ner en 4åring och sen förnekar det, allt för att vinna. Hoho!

Nu längtar jag hem till Emil. Hans säng och kroppsvärme. SUCK!!

En kopp oboy på det kanske..?