Lina ringde och väckte mig idag, så jag ska upp och jobba imorgon. Synd att klaga, för det är bara mellan 11-16, och det är inte så länge och ändå väldigt sköna tider, men det känns som det kommer bli jobbigt att somna nu. Jag är helt slut i huvudet och galet seg, men jag är ändå inte så värst sömnig. Jag tror att duschen, för att hjälpa magen att lugna sig lite, piggna till mig lite så jag tänkte skriva av mig några rader.

Syster S och jag har bakat cupcakes idag, mest för Jennys skull så hon kunde bjuda på lite fina kakor till Astrids halvårsdag, men jag tycker faktiskt att det är ruggigt kul att baka cupcakes - även om jag inte alls gillar att äta upp dom. Vi for hem till Sanna och slängde ihop några filmer som Jenny kunde tänka sig att låna. Det är nog ganska ensamt att sitta ute i skogen hela dagarna, och även om Astrid är hur go, mysig och pratsam som helst så använder hon sig inte riktigt av ord som man kan förstå, så det var lika bra att ta en hel bunt filmer! Jenny och Astrid kom in och jag ville halvt mysa ihjäl mig med Astrid. Där kan vi prata om söt unge!! Jenny fick sina kakor och filmer och jag for till mormor i några timmar. Hon ska hjälpa mig att sy in den där nedrans klänningen som var läskigt stor, trots att det var rätt storlek! Det uppskattas.
 
        

Nu förstår jag såklart att en del inte förstår ett jota av vad jag pratar om men jag kan väl berätta då..
Jag har läst en blogg i ett par månader. Det är en mamma som skriver om sitt barn, Filip, som har en hjärntumör. Läkarna lyckades operera bort tumören som var ovanligt stor och vätskefylld, men av någon anledning blir Filip inte bra. Jag kan inte till 100% och offra mig höger arm på det, men jag tror att cancern hade hunnit sprida sig. Mamman skriver väldigt nogrant och detaljerat om hur hon, hennes man, Filips bror och Filip själv har det, och eftersom jag är intresserad av sånt så har jag läst den flitigt! Familjen har fått beskedet att Filip inte kommer överleva, det finns inget mer dom kan göra för att få honom att bli frisk igen, men det sista som lämnar människan är hoppet. Hur som helst så har hon beskrivit deras kamp och berättar om både bra och dåliga dagar och på något sätt känns det som jag känner dom. Lite grann iallafall.
   Idag när jag gick in för att läsa hade hon skrivit ett långt inlägg och det gjorde faktiskt ont på ritkigt i mig när jag läste att Filip hade dött. Cancern vann över hans 11 månaders lilla kropp. Det kom tillochmed några tårar i smyg och klumpen i magen gjorde ont. Usch! Jag är så glad att vi får ha våran lilla solstråle kvar. Du är underbar, L :)

Imorgon har jag bestämt dejt med Emmy. Vi måste fixa brev och lite småsaker till tjejerna som tagit över vårat projekt och som om några dagar åker till Litauen. Jag är nästan lite avundsjuk på dom. Jag skulle vilja göra det igen. Efter jobbet alltså; dejt med Emmy!

Uuh, vilken nysning! Nu ska jag försöka sova gott.