Ironiskt nog är jag i stort behov av en hårtork.
Om ni undrar vart ironin i det ligger så är det så att den i stort sett enda andra dörren i Emils trappuppgång är en frisör! Dessutom är vi i princip omringade av frisörer på den här gatan.
Jag vet inte om jag vill skratta eller gråta.
Jag vågar inte använda den trasiga allafall. Inga stötar här inte!


Det är lugnt. Ni får kalla mig pudelN ;)