Luciamorgon. Det finns bara ett enda ord av alla miljontals sätt som bokstäver kan blanda sig på som passar in på den här morgonen - MAGISK.
Jag tycker att många stunder i livet är helt obeskrivligt härliga och fina, men något som är så magiskt har jag aldrig varit med om. Egentligen har jag nog alltid tyckt det!
När jag gick i femman blev jag utvald att vara hela Hårstorpsskolans Lucia. Just då var jag nig väldigt lycklig och mamma fick försöka föna fina lockar i håret på mig kvällen innan, för att på morgonen mötas av en helt vanlig morgonfrisyr. Hur som helst så var dagen inne och vi var tidigt i skolan. Jag tror att jag var rätt nervös för alla har i efterhand sagt att jag gick så väldigt fort. Men faktum är att det var inget kul. Jag kommer ihåg alla förberedelser och alla timmars övning men själva "uppträdandet" kommer jag inte ihåg något ifrån. Det var inte ett dugg kul att vara Lucia och känna hur alla föräldrar, syskon, fröknar och elever tittade på mig. Jag tycker mer om att vara den som tittar. Som lyssnar. Allafall på Lucia!
Förutom just den Luciamorgonen har den här dagen alltid varit helt fantastisk! Imorse gick jag upp klockan sju och mös ner mig i soffan med lussebulle och varm oboy under täcket. Ljusen brann på bordet och tillochmed katterna låg stilla med och tittade medan Lucia och hennes följe sjöng sånger och lös upp hela rummet. Underbart!

Som Lucia ska man, åtminstone i våra skolors tradition, läsa en vers inför alla och eftersom allt var så stort och enormt innan jag skulle vara Lucia så har den etsat sig fast på min hjärna. Jag tror jag aldrig kommer glömma den;
Ni alla kan lysa precis som jag,
Och göra den mörkaste natt till dag.
En hjälpsam hand och ett vänligt ord,
För många blir värme och ljus på vår jord.