allatidersjenny

Det är ju typiskt. Jag äter inte alls hemma så ofta längre. Det blir ju helt automatiskt att jag äter med/hos Emil. Ikväll känner jag ändå att jag vill tillbringa lite tid hemma med min kära familj, och likt som dom senaste 5 gångerna jag ätit här så blir det hamburgare! Hopplöst. Jag tycker inte alls, inte ens det minsta om hamburgare. Det är bara att bita i stortån och trycka i sig något matliknande, om inte pappa, min kära pappa, rullar hamburgarna så dom blir stora köttbullar? Det vore kalas!
Nu ropas det visst! Vi får se hur min fader har valt att forma mitt stycke kött.

Lillebror har köpt en ny gitarr. Akustisk. Jag är förälskad, förtjust och totalt nerkärad! Den är vacker. Jättevacker. Låter fint gör den också. Jag har turen att lillebror sover hos flickvän Malin i natt så jag kanske kan pilla lite på strängarna i smyg. Det vore en höjdare! Jag ska nog göra det. Och när min kamera är lagad ska jag minsann ta bilder på den och låta den posera med all sin skönhet.
LOVELY!

Igår kväll låg jag och tittade på fotbollsmatchen, som tydligen inte ledde någonvart - trots seger, och jag tycker allt att dom svenska spelarna borde vara lite bättre på Nationalsången än vad dom visade sig vara. Det är ju inte riktigt så att dom aldrig har hört den förr, den spelas ju för tusan i stort sett infär varje match dom spelar! Dessutom fick jag minsann lära mig den i sexårs eller ettan eller något liknande, och jag kan den ännu. Fjompigt.

Igår var vi dessutom på ett års kalas. Mitt första ett årskalas som jag faktiskt minns. Nu låter det väldigt tragiskt, men jag antar att jag har dåligt minne, för vad jag vet och har hört så har jag allafall varit på mina kusiners kalas. Hej hopp vad mycket roliga paket Vera fick. Man kanske ska ta och fylla ett lite oftare?

Idag vaknade jag vid halv sex och tänkte "woho, dags att gå upp :D" och var pigg som en tupp eller liknande. Men jag försökte inse att jag har lite för mycket vett än att vilja gå upp så tidigt, så jag tvingade mig själv att somna om. Klockan åtta kom samma tanke - "woho, dags att gå upp :D", men det var tråkigt att vara uppe ensam och så tidigt, så jag gick och la mig i sängen igen och filosoferade tills Veronica skrämde livet ur mig med ett mess. Så nu är jag inte ensam om att vara uppe allafall! Karln som jag delar säng med, honom får jag nog vänta på ett bra tag till.

Förövrigt kom jag att tänka på en annan sång som jag lärde mig när jag gick mina första år i skolan, jag tror att det är från ett program som heter "Säg mu till livet".

"Uppe med tuppen, en liten galen sång
som jag sjunger när jag stiger upp
och dagen drar i gång
Tuppen blir galen och fåglarna får fnatt..."

Sen finns det väl ett par rader och verser till, men det där får räcka!

Nu är det en del att ta igen här!
Jag åkte till Trollhättan förra tisdagen och mycket riktigt fick farbror doktorn hjälpa mig. Det var en av mina värsta urinvägsinfektioner, helt klart! Den första som jag hade det var den värsta, men sen är det den här. Jag fick recept och farmor och jag traskade ner för att hämta ut det, och gudars så ont jag hade, likblek och svimmfärdig fick apotekstanten i Trollhättan ge mig en tablett och vatten. Dock känns det en aning förjävligt att det redan är på väg tillbaka, eller inte riktigt har försvunnit ännu. Jag satsar på det senare alternativet, trots stark pencilin. Utöver dessa dagar med plåga så var det hur mysigt som helst! Jag har blivit riktigt riktigt bortskämd, och det var trevligt att ha kusin Ida med ett dygn där, så vi kunde bli bortskämda tillsammans! Vi hittade kanske inte riktigt på lika mycket bus som vi gjorde när vi var små och var hos farmor, men det var mysigt. Kenneth som föll till ute på Lövvik hela dagarna träffade jag bara på någon timma innan jag skull ta tåget hem. Jag fick dessutom en ny vän, tant Margaretha! Hon är en himla glad och liten prick.

Fredag kväll och jag kom hem till Finspång igen. Emil och jag spenderade kvällen med Pelle och Veronica. Egentligen var det väl mest så att Emil och Pelle spelade Rockband medan Veronica och jag hade annat fuffens för oss.
Lördagen bestod enbart av bakning!! Eller nej, en tur till tropikariet först med ovannämnda, det var både tufft, häftigt, läskigt och mysigt. Det är såna spontana utflykter som borde göras oftare! Åter till bakningen. Malin och jag tog på oss ansvaret att baka ca 60 cupcakes till världens bästa Astrids dop som hölls i Hällestad kyrka på söndag eftermiddag. Det blev 67 cupcakes och himla kladdigt i Malins kök. Men dom uppskattades (av dom flesta!!) så vi är nöjda med vår bakversamhet.

Söndag och dop. Jag kan ju inte påstå att själva dopgudstjänsten eller vad det kallas är min favoritsysselsättning, men Astrid var jätteduktig och efteråt blev det fika och ett himla hålligång då alla tre tjejerna var där; Linnea, Emilia och Louise, samt Svennis :).  Linnea och jag var polkagriskompisar.
Resten av veckan har jag jobbat.
Idag fyller Vera ett år och jag har fått i uppgift att under dagen slå in hennes paket som jag tycker om så mycket att jag vill behålla den själv!

Underskatta aldrig ett stjärnfall. Det kanske har mer kraft i sig än vad vi tror, eller så kommer diskussionen om tillfälligheter och sånt upp, men det har jag varken tid eller lust med. Jag vill tro på mitt stjärnfall.
Idag är det tänkt att åka in till stan, eller Linköping, med Veronica och Sannepanne. Mitt huvud snurrar och behöver både energi och sömn men vad gör det om hundra år? Veronica ska ha vinterjacka, och det är faktiskt viktigt nu när det börjar bli kallt, och både Sanne och jag vill till IKEA, för det är bra för våran hälsa.. tror jag. Så nu får jag ta upp ett paraply och traska ut i kräkregnet. Jag hoppas dessutom på att en mysbulle vill se på film eller bara kramas lite med mig också. <3

Just nu är jag lyckligast i Sverige :), trots regnrusk och på tok för lite sömn.