Idag har jag en så stark längtan efter Lasse att ingenting tycks dämpa den. Ändå har jag spelat igenom skiva efter skiva sen jag vaknade. Lasse, älskade du!

2012 flyter på och än så länge har jag inte speciellt mycket att klaga på :)

Sov mellan halv tre och sex i natt.
Jag hatar att bara ligga och vrida mig i sängen. Smärtstillande någon?

Det här med halsfluss är ta mig tydan inte att leka med! Natten till igår sov jag 2,5h för att jag vaknade och hade ont. Så idag fick jag nog, ringde farbror doktorn, fick en akuttid, tittade i halsen och sa "det här ser ju inte alls bra ut!", fick antibiotika och nu är klocka. 01.34 och än har jag inte somnat.
Det är en enda ond cirkel! Jag kan inte äta för jag har så ont i halsen, när jag inte kan äta får jag så ont i magen att jag mår illa, när jag får så ont i magen kan jag inte sova, och när jag inte kan sova får jag ont i huvudet. Så typiskt!
Mina lymfkörtlar är stora som golfbollar medan halsmandlarna nöjer sig med storleken av en bebistomat.

Får nöja mig med att gosa sönder mina kissar!

Det har varit ett par aktiva dagar av det här veckoslutet! Till att börja med hade vi en helt otroligt härlig trivselkväll ute hos Mona i Olstorp med alla jobbar kompisar, och min bag in box som jag hade tänkt att smygsmutta på var fram emot midnatt helt slut och festandet började rundas av. Inte att förglömmas så hann vi med både julklappsbyte och en hel del god mat.
Lördagen tillbringade mamma, Sanna och jag i Norrköping på Peter Johansson och Matilda Hanssons julkonsert. Helt makalöst! Och jag som alltid varit lite småkär i Peter (Jag vet! Det är Peter och Paul Walker som får mig på fall. Så typiskt!) lyckades få mig en kram efter konserten och det var inte mycket stake i varken mig eller mina ben efter den kramen. Vilken kille!
Söndagen, dagen i all ära, och fjärde advent hat firats hemma hos mamma och pappa med att baka julgodis hela dagen! Och som om jag inte fått nog fick jag Ida och Martin på besök som julstökade och bakade både det ena och andra. När Ida och Martin lämnat byggnaden kom lillasyster och tröck i sig lite Kinamat, så det har verkligen varit full rulle den här helgen. Imorgon ska jag riktigt njuta av sovmorgonen innan jag får pulsa i den efterlängtade snön mot jobbet :)

Igår var det dags. Det tyckte allafall Edvin och jag. Så nu står den här och gnistrar och blänker ur alla vinklar och vrår. Jag pratar såklart om granen!
Eftersom min lilla etta på 40kvm inte rymmer ett skrivbord, en dubbelsäng och en soffa så var det bara att välja bort och prioritera. Skrivbordet fick gå. Så nu har jag turen att Richard hjälpt mig att koppla in datorn i TVn, och min fotölj fick bli en tillfälligt inneboende hos mamma och pappa. Det var värt allt besvär för granen är verkligen grädden på moset. Det finns inte så mycket mer att säga gott folk än NU ÄR JULEN HÄR!

Luciamorgon. Det finns bara ett enda ord av alla miljontals sätt som bokstäver kan blanda sig på som passar in på den här morgonen - MAGISK.
Jag tycker att många stunder i livet är helt obeskrivligt härliga och fina, men något som är så magiskt har jag aldrig varit med om. Egentligen har jag nog alltid tyckt det!
När jag gick i femman blev jag utvald att vara hela Hårstorpsskolans Lucia. Just då var jag nig väldigt lycklig och mamma fick försöka föna fina lockar i håret på mig kvällen innan, för att på morgonen mötas av en helt vanlig morgonfrisyr. Hur som helst så var dagen inne och vi var tidigt i skolan. Jag tror att jag var rätt nervös för alla har i efterhand sagt att jag gick så väldigt fort. Men faktum är att det var inget kul. Jag kommer ihåg alla förberedelser och alla timmars övning men själva "uppträdandet" kommer jag inte ihåg något ifrån. Det var inte ett dugg kul att vara Lucia och känna hur alla föräldrar, syskon, fröknar och elever tittade på mig. Jag tycker mer om att vara den som tittar. Som lyssnar. Allafall på Lucia!
Förutom just den Luciamorgonen har den här dagen alltid varit helt fantastisk! Imorse gick jag upp klockan sju och mös ner mig i soffan med lussebulle och varm oboy under täcket. Ljusen brann på bordet och tillochmed katterna låg stilla med och tittade medan Lucia och hennes följe sjöng sånger och lös upp hela rummet. Underbart!

Som Lucia ska man, åtminstone i våra skolors tradition, läsa en vers inför alla och eftersom allt var så stort och enormt innan jag skulle vara Lucia så har den etsat sig fast på min hjärna. Jag tror jag aldrig kommer glömma den;
Ni alla kan lysa precis som jag,
Och göra den mörkaste natt till dag.
En hjälpsam hand och ett vänligt ord,
För många blir värme och ljus på vår jord.

Jag har haft en helt suverän kväll! Till att börja med hade jag superkul på jobbet, på väg hem från jobbet hämtar Jossan mig och klämmer helt opassande ur sig "Säg att han ska ge dig en häst.." Utan att avslöja resten av konversationen i respekt mot Någon så fortsätter resan hem till mamma och pappa för en tacokväll. Lillebror är hemma och det var ett par dagar sen vi sågs så humorn är låååångt under acceptabelt. Jag vill förstås berätta en väldigt rolig nyhet och studsar upp och ner på soffan medan jag ber honom gissa vem jag ska träffa. Lillebror kämpar flitigt på och blandar in bl a Torsten Flinck men lyckas ändå inte pricka rätt. Till slut sitter han på sin stol och studsar ivrigt men ironiskt på sin stol och säger uppjagat "naae!? Ska du träffa han!? På riktigt!? Är det HAN!?" Jag som inte förstår hans uppspeedade ironi undrar vem han menar. Då nästintill skriker han ut "KENNY!!!!" (Givetvis är det Starfighter han syftar på.) Mamma släpper loss i ett asgarv hon med. Jag har en så härlig familj :D Som pricken över i åkte Jossan och jag ut till Julhuset, utan rådjurshinder, och njöt av showen.

Efter två dagars sjukhet har jag idag ändå försökt få lite gjort här hemma. Lägenheten är till hälften städad. Kroppen är inte riktigt i form ännu så det går sakta och ganska osäkert framåt. Jag har allafall fått en eftermiddag i tvättstugan och eftersom jag har lyxen att bo precis ovanför så brukar jag inte offra mig och ta på mig mina skor utan springer titt som tätt ut och in helt barfota och nu känner jag att vårat källargolv definitivt inte är gjort för barfotafötter så jag har roat mig själv med att leka Inte nudda golv. Kreativt, jag vet!

Är det inte Santas village så är det något nytt fåneri vi börjat sysselsätta oss med - syster och jag. Jag har legat i badet i snart två timmar och roat mig med rebusar av ord och sång genom någon fånig liten iPhone-app med smileys. Jag har fått fylla på varmvatten tre gånger, men vad gör det? Jag har det bra. Nu ger visst syster upp för idag och jag lägger en godnatt-rebus åt henne. Fantastiskt vad min telefon kan roa mig i dessa tunga tider! Mwah!

Om man nu tvunget behöver en man i livet skulle jag vilja paxa Paul Walker. Jag antar att det är x antal fler tjejer i världen som tänkt göra exakt samma sak men eftersom min blogg är en sån världsmetropol tror jag att jag har förtur!

Min kära storasyster har fått mig att börja spela Santas village och gudarna ska veta att jag hatälskar det spelet! Jag hade ju en anledning till varför jag aldrig började spela farmville och alla dom där spelen på Facebook. Jag känner helt enkelt mig själv för väl för det! Jag vet hur beroendeframkallande dom där spelen är - been there, done that kan vi ju säga! Och ändå laddar jag ner Santas village efter fem minuters gloende när syster spelade, och ja vad kan jag säga? Jag är fast!! Som tur är brukar jag tröttna på det mesta relativt snabbt så jag håller tummarna gällande även detta spel!
Over and out.

Folk hävdar att otur är något som bara drabbar den med fel inställning. Dom har fel. Jag tycker att jag oftast är väldigt glad och positiv men idag har varit en av dom värsta dagarna på en hel evighet. Och som grädde på moset körde Emmy och jag ihjäl ett rådjur idag. Jag har bestämt mig för att få bilden av det söta lilla livet ur huvudet så jag bör nog inte upprepa historien. Vi nöjer oss med att säga godnatt och Fuck you lördag!


En bild på min älskade Jolie kanske piggar upp :)

Happ! Fredag igen och jag hänger verkligen inte med i svängarna. Jag tycker att det är fredag varje dag, samtidigt som jag hela tiden längtar efter just fredagen. Himla mysko det där!
Efter en lång vaken natt på jobbet vandrade jag hemåt i mörkret och tyckte att allt vae sådär lagom jobbigt som det är när man är jättetrött, då stöter jag helt oförberedd på en gammal vän. Gammal är kanske fel ordval eftersom han egentligen är en av mina nyare vänner, men man hinner komma varandra nära under en sommar och helt plötsligt blev jag fylld av energi! Det är helt fantastiskt vad ett leende kan göra för världen :)
Efter bara fyra timmars sömn är huvudet inställt på att klockan är som mest 11.00 nu så jag har lagt mig till rätta i mitt kära badkar och njuter med varenda muskel i kroppen. Idag känner jag för att göra ingenting - synd bara att hela dagen och kvällen redan är uppbokad :)

Jag som tänkte att jag skulle bli duktig - allafall duktigare, på att uppdatera här. Jag har nog lite för höga tankar om mig själv, för det har ju gått lite sisådär!
Första december och jag har redan pysslat klart med en hel del julbestyr. Stjärnorna, gardinerna och tomtarna har stått framme i två veckor redan. Lussebullarna är bakade och imorgon ger sig Ida och jag på att göra ett till lass! Några av juleklapparna är redan inslagna och ligger i garderoben, redo att bli öppnade!
Det är magiskt. Trots all saknad av snö.

Mina goshögar :)

Som jag älskar er!