allatidersjenny

Vet du hur det känns att darra av skräck för att
jag är så rädd att du ska gå samma väg som du kom och
om du nu gör det så har jag faktiskt ingenting kvar

det är ungefär som att man känner sig maktlös fast
på samma gång har man liksom makten i sina händer men
ingen vill förstå varför man satsar på rött när man vet att svart vinner

ibland när jag gråter på natten så önskar jag att du vill överraska mig så
du har åkt hela vägen hit bara för att få hålla om mig och
säga att allt ordnar sig och att du, ja att du
älskar mig

och alla sjunger om oskrivna ord under varandras skinn och
om personer som ligger så nära så att man blandar ihop sig med den andras hjärtrytm
men jag, jag sjunger bara om saknad, ensamhet men samtidigt om ett vunnet lopp

för trots allt säger du att du är min och jag skriker att jag är din
och jag skulle kunna gråta mot tusen andras axlar men ingen axel känns som din
och inget hjärta dunkar som ditt

jag spelar samma låt på repeat tusen gånger och
det gör så ont för det upprepas framför mina ögon hela tiden
dom bara sjunger om allt och inget och
att man kan läsa vissa tecken
precis som jag

jag är bara liten, rädd och dum
och på natten blir mina kinder bara blöta och min mun får smaka salt
jag har aldrig ens tyckt om salt

och det är så att jag älskar att se dig när du sover och
jag älskar att känna hur dina händer letar sig runt min midja och
hur du drar mig tätt intill dig när du vaknar på morgonen
jag skulle liksom kunna räkna upp flera miljoner saker som jag älskar med dig
men det är jobbigt att inte få säga det till dig så ofta som jag vill

och hela jag skrek saknad när du bara skulle hämta ett glas vatten
så hur mycket tror du skriker saknad nu?

Jag vill inte skriva något långt inlägg om hur mycket jag kommer sakna dig, oss och våran lilla. Jag tänker inte skriva någon lång kärleksförklaring om hur gärna jag skulle vilja ha det som innan och om tomheten som pulserar i ådrorna på mig. Jag har ingen ork att förklara hur trasig jag känner mig och hur mycket jag redan längtar efter dina läppar och händer. Jag känner inte för att förklara allt igen och igen och igen vilken idiot både du och jag. Jag behöver inte skriva allt det där, för du vet redan om det.


Jag tror det svajar i min själ

Death will do us apart<3

Det har varit hektiskt dom senaste dagarna! Väldigt mycket jobb, bröllopsyra (Grattis Micke och Linda!!), konsert och för att krydda till stressen lite extra så har vädergudarna bestämt sig för att ha stekande värme med runt 30 grader hela helgen. Lägg till och ta från bäst ni vill.

Torsdagskväll alltså.. LASSE! Egentligen behöver jag inte skriva så mycket mer eftersom jag tycker att bara det säger hur fantastiskt jäkla bra det var! Vädret var faktiskt på våran sida och det var rätt behagligt för en mysig utekonsert. Hela kvällen. Och inte kan man vara på en Lassekonsert utan Emmy! Vi hör ihop, och speciellt när det gäller Lasse. Det var hur som helst galet bra och mitt humör som inte alls varit så strålande och mysigt dom senaste dagarna (ja, kanske tillochmed veckorna..) gick upp i topp på nolltid! Vi hade även sån tur att vi fick ett rött litet "V.I.P-band", så vi stod väldigt nära scenen. Inte alls så långt ifrån längst fram. Jag är supernöjd, och jag längtar redan till nästa turné :)
Melissa Horn får också ett plus i kanten, för ujuj! Hon är bra!

 

 

Har haft en superdupermysig tjejkväll ute i Valstorp, men för att vitera Linnea "Det här har varit den tråkigaste tjejkvällen. Jag har haft superkul, men det är så tråkigt att du måste åka hem nu." Och visst har hon rätt mitt lilla gryn. Inte kunde jag lämna Harry ensamen hela natten, det är på tok för länge för ett lotet busfrö som honom, och eftersom Emil jourar i natt så var det bara för mig att åka hem. Kvällens tema på tjejkvällen var Tingeling och jag bestämde mig för att helhjärtat gå in för det (dock inte tillräckligt för att bli blond igen, men det har lagts ner ett par timmar på det!) Till min hjälp fick jag Malin och hennes symaskin, TACK! Det behövdes. Till slut blev det ändå skapligt bra faktiskt :)
Kvällen tänker jag ägna åt att se ifatt Emil på Dexter så vi kan börja på säsong 2. Det är faktiskt en serie som jag verkligen har fastnat för, även om jag inte är så förtjust i att följa såna där grejer...

 

Huh! Nu har jag sovit 8 timmar på två dygn och jag är skapligt trött. Det har varit en riktigt händelserik (med både negativ och positiv betoning) dag idag och jag känner mig helt mörbultad. Sprängande huvudvärk och jag börjar jobba 6 imorgon bitti också. Idag fick det bli lite övertid på två timmar då vissa barn var i sitt esse och hej och hå! Men trots det mesta som kan hända en dag på dagis så har Marie och jag haft väldigt trevligt :)!
Jag ska nog ta mig tid att se ett Dexteravsnitt till allafall innan jag somnar... Borde byta vatten i akvariet, dom stackarna simmar runt med på tok för varmt för att det ska vara hälsosamt, men jag orkar inte!! Usch vad jag är trött på mig själv just nu.

Egentligen hade jag ju planerat att skriva ett inlägg här omhur det gick med systers och min bakning sist, men eftersom jag sitter på jobbet och väntar på att klockan ska bli sex så jag får gå hem och sova så blir det ett inlägg utan bilder. Det känns som dom inläggen börjar bli en vana, men eftersom bärbara datorn är så förbannat seg och Emils nya Mac vågar jag inte lägga in något på, Jag vill leva ett tag till, så får det bli ett par bildlösa inlägg då och då. Jag uppdaterar allafall. Duktigt!
Jag vet inte hur jag ska överleva kommande veckor faktiskt. Och speciellt inte till helgen. 34 grader på lördag!! Och jag ska vara inne och jobba, för det är helt omöjligt att vara ute på bakgården här - där blir man stekt! Det fläktar inte ens om det är storm. Dessutom är det många pass som i stort sett går in i varandra, och jag har fått tagit ett par extra pass också p.g.a. ändringar. Jag känner mig redan helt slut. Aldrig får en sove ut ordentligt!

Snart har jag i stort sett dragit en "dygning". Harry väckte mig vid kvart i sju (IGÅR)imorse och visst tog jag en liten snooze förut, men jag känner inte att den hjälpte speciellt mycket. Jag längtar efter sängen. Och jag längtar efter Emil och Harry som jag så gärna vill krypa ner bredvid och gosa med, men hejsan hoppsan lillebror. Emil börjar sju så han åker lagom till jag hinner komma hem. Värdelöst.

Jag överväger att ställa in mitt nästa pass (som barnvakt) idag faktiskt. Jag hade tänkt träffa Emmy under eftermiddagen/kvällen, men så dök jobb upp. Vi får se hur pass trött jag är! Systrarna kommer förbi också runt lunch, så det blir inte mycket sömn för mig inte. DESSUTOM blir det jobb hela helgen. 6-15.30 både lördag och söndag.

Jag vill knocka kudden nu, men får vänta en liten stund till på Louise.