Back in the days!

Jag har vant mig vid att både jag och min syster är helt jultokiga. Det är ju ändå en av alla dom galenskaper som faktiskt är bra! Men på facebook råkade jag se en kommentar till min moder om att det var ett släktdrag att ha julpyntat minst en månad innan jul, och mamma förnekade det lite halvt och visste inte riktigt vem, vad eller varför vi döttrar är så galna i den stressiga högtid. Visst är mamma och pappa julmänniskor dom också, men när det gäller julpyntningen tror jag nästan att pappa är värre än mammi.
Hur som helst! När jag stod och bakad cornflakeskakor förut så slog det mig att vi måste vart ännu galnare förr. Varje år när det började närma sig jul (ja, jag kommer ihåg att vi tillochmed gjorde det någon gång på sommaren för att tagga upp familjen) så klippte Sanna och jag ut fotspår i papper och målade dom svarta och tejpade upp dom runt om i hela rummet till våra småsyskon och sa att Tomten redan varit där och tassat runt. Ett par gånger lämnde vi en lapp eller skattkarta också som dom fick följa och leta efter  "årets första julklapp" vilket oftast bestod utav en skokartong i julpapper med lite godis som vi i all hast sprungit över och köpt på Östermalmshallen. Det var goda tider och fina minnen!
Emil. Jossan. Varför slutade ni tro på Tomten? Vi som hade det så kul!


Ett snöigt november

I söndags kom jag på att det bara var en vecka kvar till första advent och jultokig som jag, och större delar av resten av min familj är så tyckte jag det var dags att börja med julstöket! Jag kan inte påstå att jag är helt klar och nöjd eftersom en till adventsljusstake ska smyckas och några till ska upp i fönstrena, men jag har ju ett par dagar till på mig så det här ska nog gå vägen! Mina fiskar fick känna på en touch av julen när syster och jag kom på att en jätteful liten tomte kunde få flytta in hos dom. Dom verkar trivas! Kylskåpet fick även sin del av kakan, men det är en annan historia.
Hela världen är vit igen. Snön har kommit och förhoppningsvis för att stanna. Jag fullkomligt njuter av varenda flinga. Det är så fantastiskt fint överallt och vore jag en katt skulle jag gå och kurra hela tiden.

Go vädergudarna, you rock!

Mums.

Jag har skaffat mig en blåsa. På pekfingret. Mycket onödigt tycker jag. Speciellt på ett så fånigt sätt som att skala fyra små potatisar!! I brist på sympati från Tyson så visade jag lite sorgset mitt finger för mamma när vi under gårdagen var där och firade älskade pappa på fars dag. Eftersom jag faktiskt fått potatisskalaren av mamma då dom hade tre stycken och jag ingen, så tyckte jag att hon minsann kunde ge mig lite tröstande ord, men istället säger hon; "Ja, men Jenny du vet att den där potatisskalaren är ju några år. Den är från när min morfar hade sin affär och han stängde den 1972, och den var väl inte direkt ny då heller. Så den är nog lite utsliten!" MYCKET RIKTIGT! Slö är den, och ger mig blåsor. Men är man en pysslare så är man, så jag har nog löst det nu, tills vidare allafall :)


Helgen har varit väldigt trevlig!
I fredags däckade jag som en liten gnu relativt tidigt och var redo för både storstädning och middag på O'learys med mina fina vänner på kvällen. Vi fick mer sällskap och till slut var vi ganska druckna allihopa och fick en trevlig taxichafför som körde oss till Kristallen. Där blev vi mer druckna och hade väldigt kul! Caroline och jag klädde halvt av oss kläderna på toaletten - endast för att vi kunde och fick - men för att lugna er (speciellt mamma och pappa som också läser!) så var det bara Carro och jag där inne och vi klädde minsann på oss innan vi gick ut igen. Jag har ett stiligt blåmärke också! Kul kväll och alla är glada och nöjda :D!


Jul - klara, färdiga, GÅ!

Äntligen är Halloween över! Högtider är alltid kul för det finns alltid något kul att fira och det kan man glädjas länge åt, men Halloween är på något sätt brytpunkten. Nu är det HELT okej att tjuvstarta julen, för det är ingenting mer där emellan! Visserligen är alla helgona nästa helg, men det gills som att Halloween är över. Nu har ju dock Richard, Sanne och jag tagit vara på våra svenska tarditioner och bestämt oss för att fira Mårtensdagen. Och vad är nu det? Ska jag vara ärlig så är jag inte riktigt helt säker. Men det har lite med ett par gäss att göra, och enligt rykten så var Mårten en stor man i små skor, och ville inte byta. Ní får göra er egen research. Jag är glatt tillräckligt vetandes för att få fira denna fina dag den 10 november. Så det ska vi göra!
Men för att komma till punkt och faktiskt säga det jag hade tänkt klottra ner: På onsdag bakar syster och jag lussebullar för första gången i år!
Är det inte fantastiskt!?
Jag skulle tillochmed byta ut all min cola mot lussebullar. Det är så underbart och jag kommer äta mig tjock på både deg och färdiggräddade bullar.
Just nu njuter jag riktigt fullt ut av livet, även om planerna inte går som jag vill.
Vad ska alla i Sverige fira Halloween för? Det blir så mycket onödig kärlek då!

Back to buisness - GLASSÄTANDE!

RSS 2.0