Vart tog den söta lilla flickan vägen?

Jag har kommit på mig själv - jag är bra på att hitta bra reakläder!! Wo ho! Eller för att vara ärlig så är det Malin och jag som är duktiga tillsammans, japp japp.
Det är Carolines bild, men det bryr ni nog er inte om.



Den här kvällen har jag tänkt att använda bloggen till att vara arg, häftigt va?

AAAWH! Jag hatar folk som inte svarar i telefonen när man ringer, dödsstraff vore lämpligt! Om man nu lägger ut en jäkla annons på blocket och gör mig enormt sugen på att köpa prylen i fråga och dessutom skriver att man ska RINGA för att mejlen inte tittas så ofta då borde man fan ha en skyldighet att svara när mobilfan ringer!? Jag är arg, ledsen och frustrerad.. men mest är jag irriterad. Jag har ägnat två dagar åt att ringa på TVÅ annonser. Ge upp för fan, svara! Dra tummen ur arslet och lyft upp mobilen, hur jobbigt kan det vara? Usch.
Till råga på allt elände har jag fått skoskav, och jag ska till Stockholm imorgon, jättetidigt (det är jag också arg för!!), och plåga Caroline, Malin, Vicke, David och Sara (Det är jag lite glad över dock), och så sitter jag här ensammen hemma hos Emil medan han ölar förfest inför Skogsröjet imorgon som jag också är lite arg över att jag inte ska på, samtidigt som jag är lycklig över att slippa åka dit. Jag är arg på att jag knappt får träffa Emil också på massor av dagar. Surt.
Idag är jag farlig!!


Glad igen!!
Lasse, tack <3

Barnvakt med sämre Disneydags!

I lördags var Emil och jag barnvakt åt hans brorsöner Linus och Jonathan. Jag har påpekat det många gånger och kommer förmodligen göra det igen just för att det är en sån "stor grej". Det var nämligen Emils barnvaktsdebut, och han har tre syskonbarn!! Jag tror att jag var runt tio år när jag var barnvakt första gången, men keep going Emil, du är duktig :)! Hur som helst, efter några timmars studsmattehoppande blev det tid för Disneydags. Det inleddes med ett, det första, avsnittet av Bumbibjörnarna och Jonathan och Linus blev förvirrad för det var tydligen inte något som brukade visas. Jag var överlycklig, jag gillar Bumbibjörnarna, men grejen är den att när resterande program satte i gång kände killarna igen det och helt seriöst så var det bara skitprogram! Alla programmen handlade om tekniska saker, dom har världens superdatorer och mobiltelefoner och det var tecknade avsnitt om Framtiden och rymden. Usch! Jag tycker faktiskt att det var mycket bättre barnprogram förr, när jag var liten, som Bumbibjörnarna, Lilla sjöjungfrun, Långben, Trasdockorna o.s.v. Dom stackars små liven som växer upp nu vet inte vad dom missar!! Tur att Bumbibjörnarna tas upp igen allafall.



Idag har jag varit Hemmafru igen och diskat, städat (= plocka undan, dammsuga + torka golv) och tvättat så nu sitter jag i soffan och andas ut. Jag funderar på om jag har Sveriges sämsta kondition (nog för att jag inte har den bästa, men jag är inte helt handikappad.. än så länge) eller om det faktiskt är så att resterande dammsugande människor också blir helt svettiga. Jag tycker att jag har fart runt som en dåre och slipat golven med munstycket och tryckt sönder händerna för att få bort dom allra smutsigaste fläckarna med golvmoppen, och nu är jag helt slut! Varm och svettig. Mysterium mysterium. Jag skulle faktiskt vilja ha ett wii (ja, gärna wii fit) att underhålla mig med nu i dagarna när jag inte har något jobb. Jag tror nog att lite träning för min kropp skulle sitta fint, och förbättra mitt imunförsvar som mor min flitigt brukar påpeka, men att ta mig upp på ett gym eller ens träna med folk runt omkring mig det har jag uteslutit för länge sen! Aldrig! Alltså är wii en bra lösning, tänk på det nu när det närmar sig jul mamma och pappa ;) Dock har jag förhoppningsvis fått mig lite jobb innan jul, annars slår jag nog rot här i soffan.

Time to hänga tvätt!

Framåt, bara framåt min vän.

Här sitter jag med två myggbett som halvt tar livet av mig, mitt på handen - samma hand, höger hand(!!), men jag låtsas att det är ännu ett knep att försöka söva mig. Att trötta ut mig. Tråka ut mig. Något som får mig att somna. Tyvärr är det bara ännu ett irritationsobjekt i min ensamna natt.
Jag har kommit på att det är nog så att jag tänker för mycket. Speciellt såna här ensamna nätter. Jag tror, eller det känns som, att när jag är ensam är det så himla mycket lättare att tappa kontrollen, och för mig handlar det oftast om tankarna. Ensamhet väcker på något vis känslorna som ligger och kurrar ihop sig långt, längst där inne någonstans. Det tror jag att det gör på dom flesta. Ensamhet är en lustig känsla, om man tänker efter alltså. Alla är rädda för att bli ensamna, ingen vill leva ensam, inte i för stora mängder. En paus från allt där man är helt ensam är behövligt, och ibland ganska skönt, men bara så länge vi vet att vi har någon slags trygghet att kunna komma tillbaka till annars kommer den där rädslan igen, rädslan för ensamheten. Egentligen borde det ju vara som minst läskigast att vara ensam. Är man ensam finns det ingen som kan skada en, och är man ensam så behöver man inte ta hänsyn till någon annan utan bara göra det som faller i en just då och nu. Man behöver inte vara rädd att förlora någon. Så vad är det egentligen som är så obehagligt med ensamhet? Jag är livrädd för att vara ensam, och för att bli ensam. Jag är dödsrädd för att bli lämnad av dom människor som står mig nära, dom som finns omkring mig, dom som gör min vardag. Jag tror att rädslan för att bli ensam har sina rötter i att vi vill bli bekräftade. Alla behöver bli bekräftade, jag tror att det är en bekräftelse att man finns. Man vill veta att jag gör nytta för människorna runt omkring mig, dom ser mig och ställer upp för mig på samma sätt som jag gör för dom. Nu är det väldigt mycket ord, och tyvärr för djupa tankar för att jag ska orka skriva ner allt här, klockan är trots allt långt över läggdags! Men hur som helst, Det är kanske bara att konstatera att människan är ett flockdjur?

Varm nyponsoppa pch ett tredje försök att somna...


Tack för den här natten, min vän.

..och känslorna faller fritt.

Håkan Hellström - texter om ett popfenomen. Helt underbar bok, och jag har inte ens kommit en fjärdedel in i den. Alla som har en aning om vad jag tycker och känner vet att Lasse är min vardagshjälte, den mannen är svårslagen, men Håkan är mannen som har räddat hela Sverige från depprission. Håkan Hellström, dunder och brak, visst hade han en stor del av min kärlek från första stund men efter Explodera batteria och boken som jag just nu tar mig igenom tar han sig raskt upp till i stort sett Lasses nivå. Aldrig får man väl jämföra Håkan och Lasse med varandra, men dom har något speciellt, båda två. Det finns väl ingen i hela Sveriges musikhistoria som lägger ner sin själ i musiken så som Håkan gör!? Allt är känslor! Och jag blir gladare och gladare för varje sång. Håkan kan trolla, förtrolla, och har gjort det i snart tio år! Den karln är glädje, även i sina mest sorgliga låtar. I "Håkan Hellström  - texter om ett popfenomen" älskar man honom så mycket mer än bara på scenen och i skivorna. Han är hur rolig som helst, jag sitter och skrattar högt för mig själv, och lyckas charma varenda person i sin omgivning. Och en liten bit jag verkligen fastnade för: En 26årig Håkan: " -Jag är ensam. Jag kommer nog alltid att vara ensam. Jag har ställt in mig på det. Jag har en massa orealistiska drömmar och behöver nog en mogen kvinna, säger han tyst och fortsätter långsamt: -Jag har aldrig haft någon flickvän. Jag hade i och för sig en när jag var nitton. Henne vill jag fortfarande ha, säger Håkan och tittar på sina skor."
Nästa stycke som fick mig att älska honom på nytt. Håkan sitter på en restaurang med Lisa Milberg och gör en intervju, när Lisa frågar: "Får du några brev från tjejer då?
-Jodå. Jag har fått en del brev. Jag fick ett brev från en äldre kvinna. Det kanske kan vara något.
Jo, jag har hört att du tänder på äldre kvinnor.
-Det är korrekt.
Hur mycket äldre då?
-Äldre, säger han och fissar förtjust. Tjocka tjejer går bra också. Och fula tjejer! Jag får komplex av snygga tjejer. Jag tänder inte på dom längre."

Jag tycker att han är underbar, den där Håkan!



All heder åt Håkan, men aldrig att glömma: LASSE!

Det här var förmodligen Sveriges tråkigaste inlägg för er som inte gillar Håkan, men jag har gått ner mig helt i honom just nu. Han har nästan tagit över mina julkänslor för tillfället, men bara nästan.

Housewife nr1.



Det här mina vänner är ondska i sin renaste form. När Emil och jag irrade runt i Norrköping igår lyckades jag tjata in mig på Rusta där jag hade tänkt slösa pengar, och hittade shampoo och balsam som frälste mig med sin doft. Smultron! Med händerna fulla gick jag och luktade på balsamet, och när det var dags att stänga igen det fick jag avancera lite och försökte mig på att stänga flaskan med hakan vilket ledde till att jag idag har ett sår under hakan! Det klickade till och jag fick hålla inne min smärta när jag insåg att huden hade fastnat mellan locket och resten av flaskan. Det var kanske inte direkt det roligaste under gårdagen, men jag har mig själv att skylla - i guess!

Igår kväll lyckades jag även få det mesta som jag ville få ut av min kväll, muhaha, vilket lite av det innebar att titta på Moulin Rouge. Den är så fruktansvärt överdrivet skön. Överdrivna filmer brukar hamna i botten på mina listor, men Moulin Rouge är så överdriven på något lustigt sätt att den bara blir bättre och bättre. Sjuk och bra film, japp japp.
Idag är jag alone hemma för första gången på tja, ungefär tre veckor, då Emil har börjat jobba idag igen. Mina planer var att få mycket gjort under den här dagen och jag tänkte väl kanske börja med städningen, men Emil har smittat ner mig med sin förkylning och jag är lite småhängig så egentligen orkar jag inte.

En energidryck senare...
nu sätter vi igång då!
Och om tiden räcker till så har Emil turen att få komma hem till nybakta bullar. Ugnspannkaka hade jag tänkt försöka mig på åtminstone då han skämtsamt men bestämt sa åt mig att "maten ska stå på bordet när jag kommer hem!!" Emil, ibland tar jag dig på orden. Se upp!

Dårar finns det gott om, överallt.

Internet, på ont och gott.
Egentligen borde det räcka med att skriva det, men det hade inte blivit vnågot vidare roligt inlägg. internet är ett ruggigt bra tidsfördriv, speciellt bamse och hans vänner. Aftonbladet får väl ett par tummar upp det med, med en del folk borde inte ens ha tillåtelse att gå upp ur sängen när dom vaknar. Det finns tydligen en jävla massa anledningar att bli arg för som jag inte ens hade en tanke på, men man lär sig något nytt varje dag - that's it!
Det jag har nu skulle jag aldrig byta bort!

Emil sitter och spelar något Cowboysaktigt pang pang tvspel, och visst tusan är det alla tummar upp för cowboys men jag tycker nog att fyra timmar med pang pang borde räcka!? Dock är det här min punkt om internet spelar roll. Ruggigt bra tidsfördriv, men som sagt - dårar finns det gott om, överallt!

Pollenchock och stjärnfall

FILMTIPS!
The last house on the left, var lite olagliga och ladda ner den! Jag tycker att den var riktigt snuskigt bra. Den berörde verkligen. Mitt i, nästan tillochmed i början, fick jag ta en duschpaus för att jag fick en sån äckligkänsla i hela kroppen. Jag mådde verkligen dåligt av den, men samtidigt tycker jag om den. Borde ses!

Jag tänkte bara säga hur mycket jag tycker om när du drar mig till dig om natten och hur mycket jag älskar din närhet när du håller mig i handen eller pussar mig på kinden när alla eller ingen ser och hur jag faktiskt trivs i dina ögon när dom stirrar rakt in i hela mig och får mitt blod att bränna i ådrorna. Du är som ingen annan :) <3


Ruttna folk luktar fisk!

Gårdagen tillbringade Emil och jag på Liseberg och en del folk är så ruttna! När tioåriga pojkar smyger sig före i kön kan man bara hålla tummarna för att dom lär sig lite hyffs med tiden, men när män och gubbar på 40+ tränger sig före kan jag inte låta bli att tycka att det är några kg patetiskt. Har man nu så jäävla bråttom att man inte kan bete sig som folk och vänta på sin tur tycker jag faktiskt att man lika gärna kan skita i att åka till Liseberg - eftersom att varenda människa kan räkna ut att det kommer vara mer eller mindre köer till dom flesta attraktioner. Ruttet!
I övrigt var Liseberg som alltid kalas och helt sjukligt kul! Efter två kallduschar i Flumride och Kållerado smög sig en liten feberkänsla närmare inpå, men den ignorerades snabbt och det var full fart igen, trots dom långa köerna! Toppendag.

Klockan är 04.04 nu (PUSSTID!!), och jag känner mig en aning frustrerad över att jag faktiskt inte ligger i sängen och sovandes brottas om täcket med Emilen. I brist på sömn har jag krupit ner i soffan och smygtittar på Skönheten och Odjuret, men när jag kom på mig själv med att sitta och mima till alla repliker under dom första tjugo minutrarna valde jag ändå att starta den här dumburken. Lite för stort Disneyfan på mig kan tyckas, men med en efterlängtad fruktcoctail, några saftigt konserverade mandariner och två val av choklad att skölja ner med antingen cola eller juice så trivs jag rätt bra ändå.

Idag (alltså torsdag) har det varit ett hejdundrandes väder! Ett par timmar var det en riktigt obehagligt öronbedövande åska som toppades med ett par blixtnedslag i och runt i kring Finspång. Inte nog med det så la sig ett hageltäcke över delar av Finspång, bl.a. Östermalm. Det låg som i snödrivor och gjorde hål i vårat balkongtak. Lite extra topping med småhål i hela taket, det blir just snyggt det när det regnar! Jag kan tyvärr inte ta åt mig äran för bilderna, för dom har lillasyster tagit, men jag har snott dom och därför tänker jag lägga upp dom ändå. Ondskefullt, men sant!




Jag tycker ändå att det ser lite nice ut, och jag har redan börjat längta halvt ihjäl mig efter julpyntning och allt som hör julen till. Har även lite smått börjat fundera på julklappar, men jag känner att jag borde leva lite i nuet, så jag tar mig i kragen och bestämmer mig för att istället längta efter morgondagen.
Det blev ett lite snyggt avslut, ett rim bara sådär. Tjoho!

Hot hot heat

I all min väntan på att Memilen ska vakna så vi kan åka och bada i poolen eller något annat liknande tänkte jag skriva några rader. Så där i smyg!
Igår var det den 8 augusti och Linus fyllde år, vilket inte riktigt betyder att det ska firas som alla andra år. Tyvärr. That's life. Men det bästa med dagen var, såklart, Emil. 6 månader, ett halv år, tillsammans och under hela tiden har jag bara velat vara mer och mer med honom. Underbaring.
I fredags var vi dessutom på Smultronstället och åt massor av glass samt spelade minigolf som jag förlorade med ca dubbla av Emils poäng. Skicklig är rätta ordet!



PS. Jag är fortfarande sugen på Liseberg och Kolmården.

Westcoast and so on...

Jag har varit på semester, kul att ni har hängt i och läst trots att inga nya inlägg ploppat fram ;p

igår eftermiddag/kväll kom Emil och jag hem från en vecka (nåja, 5 dagar) på västkusten där vi bodde i Slävvik, hos min kära farmor, hennes karl och hans bror samt brorens hund. Eftersom vi inte kan säga att vi åtminstone hade tur med vädret så roade vi oss så gått vi kunde med krabbfiske, Lysekil med Havets hus, Smögen och lite av naturen i allmänhet. Det har varit hur skönt som helst att komma bort från Finspång och bara vara, nästintill, ensam med Emil. Jag har inte ens känt någon riktigt riktig hemlängtan, även om jag har känt av att jag saknar dom här hemma och kanske framför allt då Lowevovven. När jag kom hem igår och Lowe blev helt kramig och pussig av lycka kom jag på hur stor, mjuk, len och fin han faktiskt är. Eftersom Rex, brorens hund, är en liten terrier av något slag så är han ju så liten och sträv så jag höll på att få en chock när Lowe visade upp sig!
  Här har vi honom, Rex.

För att uppdatera lite om min hopplösa mage så är det tyvärr inte mycket bättre. Under ett par dagar var det helt lugnt och eftersom jag ätit tabletterna i två veckor så var det dags att sluta, men nu dom senaste dagarna har helvetet börjat igen. Jag mår illa så fort jag får i mig någonting att äta, och ibland kommer det ändå. Nu har jag börjat med tabletterna igen eftersom jag har ett par kvar så ska jag ringa till doktorn på måndag så får vi se hur vi går till väga. Just nu är jag NÄSTAN beredd på att göra vad som helst, bara jag får det garanterat att magen kommer bli bra. Nu går jag hungrig stup i ett och ändå kan jag inte trycka i mig mat. Jag vet, jag låter gnällig, men ge då en tanke till min familj och kanske framför allt Emil som tvingas vara med mig i stort sett sygnet runt. Det är inte kul för dom inte! och hur larvigt det än låter så är det jobbigare än vad ni tror det här med magkatarr/magsår/magmunsbrock. Hujedamej!

Nog med tråkigheter! En lite rolig grej är att min lilltå är mos, woho. Det ramlade en sopkvast rakt ner på den och nu har jag ett blåmärke, det är häftigt :) Mamma, Sanna och Josskoss är i London med moster och kusiner. Ryktet har nått mig att dom redan inhandlat en present till mig, så nu längtar jag till dom kommer hem - utan svininfluensa tack!

Eftersom dom flesta som läser min blogg troligen har koll på mig över bilddagboken också så blir det väl på tok för jobbigt att titta på alla bilder en gång till, så jag länkar helt enkelt så får ni andra titta på bilderna från kusten där!
http://yournewfavorite.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&t=1249077601&id=396530613

Jag tror nog att jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att just nu sitter jag bara här nersjunken i soffan och skriver för att jag inte orkar gå någon annanstans, och egentligen borde jag hoppa in i duschen om jag ska följa med ut till Valstorp, men jag är så fruktansvärt trött att jag verkligen inte orkar. Jag får väl lägga mig och se klart på Valkyria kanske. Äsch, vi får helt enkelt se vad det blir av dagen! :)


RSS 2.0