allatidersjenny

Jag har vant mig vid att både jag och min syster är helt jultokiga. Det är ju ändå en av alla dom galenskaper som faktiskt är bra! Men på facebook råkade jag se en kommentar till min moder om att det var ett släktdrag att ha julpyntat minst en månad innan jul, och mamma förnekade det lite halvt och visste inte riktigt vem, vad eller varför vi döttrar är så galna i den stressiga högtid. Visst är mamma och pappa julmänniskor dom också, men när det gäller julpyntningen tror jag nästan att pappa är värre än mammi.
Hur som helst! När jag stod och bakad cornflakeskakor förut så slog det mig att vi måste vart ännu galnare förr. Varje år när det började närma sig jul (ja, jag kommer ihåg att vi tillochmed gjorde det någon gång på sommaren för att tagga upp familjen) så klippte Sanna och jag ut fotspår i papper och målade dom svarta och tejpade upp dom runt om i hela rummet till våra småsyskon och sa att Tomten redan varit där och tassat runt. Ett par gånger lämnde vi en lapp eller skattkarta också som dom fick följa och leta efter  "årets första julklapp" vilket oftast bestod utav en skokartong i julpapper med lite godis som vi i all hast sprungit över och köpt på Östermalmshallen. Det var goda tider och fina minnen!
Emil. Jossan. Varför slutade ni tro på Tomten? Vi som hade det så kul!

Jag har skaffat mig en blåsa. På pekfingret. Mycket onödigt tycker jag. Speciellt på ett så fånigt sätt som att skala fyra små potatisar!! I brist på sympati från Tyson så visade jag lite sorgset mitt finger för mamma när vi under gårdagen var där och firade älskade pappa på fars dag. Eftersom jag faktiskt fått potatisskalaren av mamma då dom hade tre stycken och jag ingen, så tyckte jag att hon minsann kunde ge mig lite tröstande ord, men istället säger hon; "Ja, men Jenny du vet att den där potatisskalaren är ju några år. Den är från när min morfar hade sin affär och han stängde den 1972, och den var väl inte direkt ny då heller. Så den är nog lite utsliten!" MYCKET RIKTIGT! Slö är den, och ger mig blåsor. Men är man en pysslare så är man, så jag har nog löst det nu, tills vidare allafall :)


Helgen har varit väldigt trevlig!
I fredags däckade jag som en liten gnu relativt tidigt och var redo för både storstädning och middag på O'learys med mina fina vänner på kvällen. Vi fick mer sällskap och till slut var vi ganska druckna allihopa och fick en trevlig taxichafför som körde oss till Kristallen. Där blev vi mer druckna och hade väldigt kul! Caroline och jag klädde halvt av oss kläderna på toaletten - endast för att vi kunde och fick - men för att lugna er (speciellt mamma och pappa som också läser!) så var det bara Carro och jag där inne och vi klädde minsann på oss innan vi gick ut igen. Jag har ett stiligt blåmärke också! Kul kväll och alla är glada och nöjda :D!

Imorgon åker Malin, min vän i livet, iväg igen och lämnar Finspång och alla oss bakom sig för att ännu en gång berika Australien med sin närvaro. Den här gången tar hon Vicke med sig också. Det är värst vad alla flyr! Är Finspång så illa?
Här händer inte mycket och många känner redan varandra innan man skakat hand. Jag kan väl hålla med om att Finspång inte var är den bästa av hålor här i Sverige, men jag tycker att det är överdrivet många som flyr. Vi har ju ändå världens bästa människor här! Jag har svårt att tänka mig att jag skulle kunna hitta så fina vänner någon annanstans. Men nu är det som det är och imorgon måste jag tvingas ta adjö igen av min bästa vän för ett halvår framöver - igen!
Vi har utan att överdriva setts minst 4 gånger varje vecka sen hon dök upp på Idas och min 20års fest i maj, och nu dom senaste veckorna har det varit ännu mer.
Det kommer bli tomt.

du tror att det inte spelar någon roll och lämnar fläckvis dina märken på min kropp
jag struntar nog inte i det så mycket som du tror
du borde känna mina roller och jag kan läsa i din ögonvrå att du vet exakt vad du gör



I won't forgive you.