Kort och gott

Under gårdagen var jag på Skorpan några timmar, och hujedamej vad mysigt det var att träffa Pernilla och Rosie igen. Dom kunde inte påpeka nog att dom kände sig så gamla när deras dagisbarn kommer och jobbar hos dom nu, och Rosie hade tydligen mig på inskolning tillochmed. Helt plötsligt känner jag mig stor. Enorm! Det var mysiga barn, men jag saknar mina Fasettenbarn en hel del faktiskt. Jag ska nog trampa upp och hälsa på dom någon dag.
På kvällen lyckades Edvin och jag få till en riktigt lyckad kladdkaka, Malin hjälpte till att trycka i sig den. Tack :)!
Hemligheter och hemligheter. I natt var jag lycklig igen, på jätteriktigt! Allt känns så bra med dig <3











Och visst vet jag att jag inte ska satsa allt för mycket på hoppet, och jag ska inte önska mig så mycket och absolut inte räkna med något mer, men jag vill så gärna.

when you're halfway up, you're always halfway down

... och jag hatar att vara bara sådär i mitten.
Igår var det dubbeldans på hotellet, och vi hade superkul på förfesten. Det brukar bli så när det är 90tals musik i stereon. Veronica ville vara med i vårat lilla gäng, jag tycker det var bra för hon är mysig och vi hade roligt med singstar, guitar hero och massa dans. Det var bara bra folk med i lagom mängd på kanske 10 pers. Vi tog oss ner till centrum, jag skippade mina klackar - tack för lånet ändå Sanna, och dansade till en massa bra musik. Vicke fixade en varsin bula åt mig och Sanne. Hon fick dock sin på ögat, som kanske är lite mer olägligt än min som jag fick i pannan, men vi myste ändå Sanne och jag. Sen blev det lite jobbigare, och du var finast i världen, så jag bestämde mig för att gå hem lite innan dom andra. Jag fick världens bästa kyssar och ville inte gå längre, men eftersom att allt är som det är nu så gjorde jag det ändå. Det blev väl inte jättemånga timmars sömn under natten, men jag fick en stund på morgonen allafall. Jag funderar på om jag är stark nog att hämta resten av mina grejer idag, men det blir kanske en bio med tjejerna istället. Jag är så förvirrad. Inte av vad jag vill, men av vad jag vill göra med det här. Det är så pass jobbigt att bara gå och vänta, på ett svar som jag förmodligen inte vill höra, så jag vet inte hur jag kommer känna när allt det här är slut.

Jag kanske inte vill.




Don't do what you're about to do
My everything depends on you
And whatever it takes, I'll sacrifice


Tjejkväll och Lasse

Jag har haft en sån toppenbra dag idag. Nästan utan en tanke på dig. Linnéa är ett helt lyckopiller i ett så litet och fantastiskt format. Vi har haft tjejkväll ute i Valstorp, Jenny, Sannesötnos, Linnéa, jag och Astrid. Att hitta mysigare personer tillsammans är nog nästintill omöjligt. Vi tillbringade först nästan 2 timmar på Viberga för att Linnea skulle hitta allt hon ville ha och för att dessutom bara busa omkring lite grann. Vi tog en matpaus på Grillen. Sen bar det ut mot Valstorp där vi tittade på hela två Barbiefilmer, lekte doktor och åt en hel massa godis. Och alltsammans innefattar mys! När jag kom hem hade min kära mor fixat älskade älskade Lasses nya skiva. Än så länge är den bara bränd, men imorgon tänker jag minsann äga originalet, och så småningom när mer pengar känner för att ägas av mig så kommer hela den där fantastiskt sjukt underbara boxen komma hem och älskas. Jag har redan börjat lära mig texterna, så jag trallar med så gott jag kan, och det är det bästa tidsfördriv man kan ha just nu. På något sätt kom den väldigt tajmat. Jag får mycket annat att tänka på, även om dom flesta texter får mig att tänka just på Emil, men det är så skönt att slippa sätta ord på sina känslor själv. På det sättet är Lasse den bästa trösten. Han sjunger vad jag känner. Jag vet att jag fumlar bort det här inlägget också, men jag vågar inte ens sätta kurs på hjärnan och våga styra tankarna åt något håll. Det slutar bara i tårar, för jag saknar dig mer än någonsin.

Haha, eftersom Nea är bäst i Sverige på barnsånger (japp, hon klår ta mig tusan tillochmed mig) så fick jag lära mig en ny idag:
Melodi: Nyss så träffa jag en krokodil

Nyss så träffa jag en dinosaur.
Han var så söt och så rar.
Han sa han hette Rex och åt Mariekex.
Mamma var så skraj, och pappa ropa aj för lillebror han gömde sig i hans kavaj.

  


inatt så drömde jag om dig och det väckte gamla minnen -jag fick aldrig nån chans


E.

Jag saknar dig.

What am I supposed to do?

Absolut, jag har vetat att det är hemskt, och jag har känt samma jävla känslor i mig förut, men aldrig till den här graden. Aldrig så pass mycket att jag nästintill kan känna hur jag går sönder bit för bit. Jag har aldrig hatat kärleken så mycket som jag gör, och jag hatar mina tankar och allt jag undrar över - jag får ju inga svar! Jag har bokstavligen bett om hjälp, från så många olika håll, och alla ställer upp. "Hey, that's what friends are for". Hur mycket jag än uppskattar all hjälp, allt stöttande och alla kramar jag får så mår jag inte bättre. Jag sitter fortfarande och tjuter ögonen ur mig och längtar att få rätt kram, med rätt känslor. Inget "Allt kommer att bli bra". Just nu känns det inte så, och jag vill inte höra det. Jag vill bara få ta ut all ilska och sorg på någon.. men det kallas misshandel, så det är förbjudet. Jag vet inte vad jag ska göra. När jag vaknade efter en och en halv timmas sömn trodde jag att allt hade runnit ur mig, jag var bara tom. Det ekar i mig. Ändå kan jag inte förstå att han har sagt det. Inte gjort slut. Inte tillsammans. Bara en förjävlig helvetisk paus. Från varandra. Älskar man någon så mycket som jag älskar honom så vill man inte ha någon paus. Jag vill bara vara tillsammans. Hela tiden. Jag har alltid känt att jag tycker mer om honom än han om mig, men å andra sidan är det få som är tillsammans med någon som dom ser upp till så pass mycket. Ena stunden är jag bara ledsen, och andra är jag så arg. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur jag ska kunna andas. Vad jag ska ta mig till. Jag vet inte vad som förväntas av mig, eller hur länge jag ska orka vänta.  
Jag klarar inte ens av att sova med lampan släckt utan dig, Emil.

Jag vill röra om i ditt liv
på samma sätt som du gör i mitt
men jag är inte så stor så håll mig i handen och ge mig något att jobba med
för när du kramar mig vill jag i ren panik växa fast i dig och jag håller tummarna tills dom vitnar för att du ska se det själv och längta efter samma längtan som mig
men ge mig inga löften eller ens ord som du tvekar på för det blir orkan i mig och jag tycker om kaoset du skapar
men om allt går sönder behöver jag så mycket mer än din hand och jag vet jag kräver mycket och vill ge lite till
och jag har känt och du har sett att någon har lämnat för många kilon här och min rygg orkar inte gå rakt
så håll mig i handen även om det blåser, snälla.

Du orkade kanske inte stå emot alla vindar, jag klandrar dig inte jag känner mig själv, men jag är redo att springa i piskande motvind.

Vänta inte för länge bara.


Babyboom á la Finspång.

Efter en mysig, men lite långsam, tjejkväll hos Ida igår så har jag bäddat ner mig i soffan med täcke, godis, en 2 liters cola och en rejäl förkylning. Jag är toksnorig och jag känner mig en aning hängig. Så pass hängig att jag knappt orkar gå och kissa, vilket verkligen skulle behövas just nu! Efter allt skitsnack och soffhäng under gårdagen har ännu ett "graviditetsoffer" kommit till känna, och jag kan inte riktigt förstå hur det kunnat bli ett sånt jäkla babyboom i lilla Finspång just nu! Helt sjukt! Jag tycker att det är bebismagar överallt, åt vilket håll man än tittar. Läskigt. Nu kanske jag låter en aning negativ till det här med att så många skaffar barn, men inte då, så småningom blir det mer jobb till mig - mohaha! Nej, jag har inget emot alla bebismagar, och inte bebisarna heller för den delen, men vissa som får för sig att skaffa en liten bebis kanske borde tänka till en extra gång innan dom tar ännu ett steg in i vuxenvärlden. Och somliga kanske borde resonera över resonnemangen till att man får en liten pluttis också. Men go for it, för att citera Malin: "Under mina dagar på ICA har jag sålt många fler graviditetstest än jag har sålt kondomer." Då kan det också påpekas att antal kondomer som Malin sålt är: 0! Då är ju frågan om det är så att det är mer pinsamt att köpa ett paket kondomer och vara på den säkra sidan än att köpa ett graviditetstest, möjligen utsätta sig själv/sin tjej/sitt ligg? för en abort, eller faktiskt att behålla ett barn och förändra hela livet? Jag tror jag hellre skulle ha ett par kondomer på samvetet men vi är alla olika!
(Jaja, jag är mycket väl medveten om att en del faktiskt vill ha den där lilla knodden, men ni andra då?)
Kan vara så att jag irriterar mig för mycket på andras handlingar också, men är man sjuk och uttråkad så är det ett utomordentligt sätt att underhålla sig faktiskt.




Jag längtar efter ett badkar, och att min mysEmil ska komma hem och vara jättemysig, för han har jobbat hela helgen. Det är värdelöst!

Ett hoppande inlägg


Jag har verkligen suttit och funderat på varför man alltid målar grodor gröna. Dom är ju bruna!? Det är klart att jag vet att det finns gröna grodor men 1. inte i Sverige 2. dom har röda ögon 3. dom har inte riktigt samma form och storlek som våra svenska grodor. Och ändå lär man barnen från första början att grodan är ett grönt djur som låter "kvack kvack" (precis som ankorna?). Jag förstår inte riktigt vart logiken i det hela finns. Jag diskuterade lite med Sanne och Malin igår under hårfärgningen (som ägde rum ännu en gång) och Sanne sa att våra svenska grodor faktiskt är lite brungröna, att dom liksom är som någon slags mörk miltärgrön. Men visst fasen är dom mer bruna än dom är gröna!? Det går inte att komma undan. Det häftiga är ändå att barnen känner igen en groda när dom ser den, trots att den faktiskt är mer brun än grön, och bli helt till sig. Men å andra sidan så är inte små barn någon höjdare på att se skillnad på färger, så jag antar att man kan skylla på det? Helt ärligt så blir jag faktiskt en aning frustrerad av det här, och det stör mig ännu mer att jag stör mig på det också. Ond cirkel!

Nog om grodor och irritation.
Malin och jag har länge pratat om vårat Bobbycar-race som ska äga rum genom centrum. Från Folkets hus (om det inte har bytt namn ännu? Vad vet jag.) ner till Ettan. Det har väl varit på tal i ett par år sådär och känner verkligen att det är nu det borde bli av! Den här hösten. Malin, är du redo?


Är inte Björn Skifs lite underskattad?

"Det är ju lila!"

Hupp hupp. Nu har jag bytt hårfärg och är tyvärr inte alls nöjd. Egentligen har jag inte så mycket emot just färgen, men jag trivs verkligen inte i det. Det känns fel.. eller åtminstone långt ifrån rätt. Klurigt. Hur som helst så får jag stå ut någon vecka med att vara en aningens lila i håret så blir det brunt så småningom. Jag värderar lite mer att håret sitter kvar på skallen än att det blir brunt. That's life. Jag bör slänga iväg x antal tack till både Malin och Sanne som har hjälpt mig med färgningen. TACKTACK! Och Sanne, här är den där lilla extra hälsningen till dig som jag lovade; Hej hej sötnos, du är toppenbra! :) Det är en lama!



Jag är nyligen hemkommen från spelkväll med Malin, Emmy och henns karl Linus. Det har varit trevligt och inte alls så aggressivt som liknande kvällar kunnat bjuda på innan. Kanske beror det på att det bara spelades EN omgång alias? Vem vet?

Det känns som jag hade tänkt skriva ner en hel del här, som jag klurat ut dom senaste dagarna, men tröttheten har börjat tränga sig på så jag får nog ta det en annan gång, när minnet är med också!

Nattinatti


Abalone dots, med vattenstänk!

Just nu sitter jag i Emils soffa och trycker ett stort glasspaket mot låret, så gott det går. För ca 15-20 minuter sen stod jag vid spisen och kokade makaroner. Klara och dags att hälla av vattnet. Lite bråttom Jenny och hälften av allt kokande vatten landade rakt över mitt ben. Jag kan tala om för er att det gör sjukligt ont och en kall dusch är nästan det enda som hjälper. Lite glass också då. Ont som fan! Rödflammig över hela benet är jag också. Schnyggt! Dock var det ett effektivt sätt att avleda illamåendet.

Jag hann vara vaken fem minuter idag, sen ringde dagis nr 1. JOBB JOBB, på måndag. Efter bara några minuter ringer dagis nr 2. JOBB JOBB, på tisdag. Och idag ska jag jobba, och.. någon gång i oktober.Det ska bli riktigt skönt att vara på Fasetten idag. Jag saknar både barnen, fröknarna och att faktiskt ha ett "måste" att göra. Oavsett hur skönt det är med ledighet så är det bekvämt att ha lite rutiner och ordning under veckodagarna.
Idag får jag dessutom hem mitt wii, woho! Så nu blir det att nörda wii fit.

Emil är borta. Tills imorgon. Ledsamt!

Jag gick ner för att köpa en almanacka, kom hem med en skiva. Effektivt! Abaolne dots är mitt nya skivfynd. Dessutom sitter jag och trycker i mig Lasses texter från "Jag får liksom ingen ordning" och "Från kylan in i värmen". Jag gillar det, såklart. Det är inte samma vanliga Lasse, och ändå är det så mycket Lasse som det går. Det är en uppdaterad Lasse, tror jag. Det är annorlunda. Jag har ändå en känsla av att det här inte kommer vara min favoritLasseskiva. Nu flummar jag iväg igen.

Nu ska jag ner och köpa en almanacka (fan vad konstigt det är att skriva det. Almanacka. Det blir liksom ingen ordning.) och hem och mysa med Voffen :)




Jakten på Wii är avslutad!

Nu har jag suttit och jagat Wii i flera dagar, nästan veckor, och nu ikväll hände det! Tadda! Jag hittade ett billigt wii som jag får köpa, så nu väntar vi på att pengarna ska synas på internetgirot så mannen kan skicka mitt älskade lilla spel. Jakten är här med avslutad! Nu börjar nästa; jakten på ett billigt wii fit.
Emil jourar idag igen, typiskt och hopplöst. Jag har ont i magen och funderar starkt på att hälla i mig den sista youghurten och hoppas på att illamåendet lägger sig.

Idag sitter jag, för andra dagen den här veckan, och tittar igenom hela Pelle Svanslös julkalendern och jag älskar den!! Den är helt fantastiskt mysig och julkänslan som smugit sig på under hela Augusti och lite till pirrar till i hela kroppen och jag längtar så mycket efter allt julstök hit och dit. Jag får myskänsla av hela vintern, och en av dom mysigaste bilderna från förra julen som jag har i huvudet är någon av dom första gångerna när jag var hos Emil och vi satt i soffan och myste när det började trilla ner enorma snöflingor, och gatlyktorna lyste upp deras landning. När Emil la armarna om min midja när jag hängde över soffkanten. Iih, det pirrar till lite. Jul? Jatack!!

Jag hade väl inte så mycket att skriva här egentligen, så det här var ju lite meningslöst. Godnatt kära vänner!

Om du är en strömming, vill jag vara ditt fat
Om du är en dyna, vill jag vara lat
Om du är mitt fönster, är jag din gardin
Om du vill ha mig, så vill jag vara din.


RSS 2.0