allatidersjenny

What we have done for ourselves alone dies with us;
what we have done for others and the world remains and is immortal.

Jag tycker faktiskt att det är så himla orättvist. Varför ska jag behöva ha mensvärk och ligga och krampa med smärtor? Visserligen går det kontrollera lite grann med p-pillren men minst var tredje månad måste man ju stå ut med den här jävla skiten, och ont gör det ska ni veta killar (och ni lyckliga tjejer som slipper..)! Det jobbigaste är att det inte går att förklara smärtan.. "eeeh, det gör ont och liksom hugger i äggstockarna.." Killar, ni har ju för fasen inte ens några! Usch, irriterad är jag också.. Eftersom jag har så ont så orkar jag inte göra något, och jag är så uttråkad att jag får myror i benen av bara ligga här och vara. Nog PMSat..

Marknaden var nice. Den var precis som alla andra år, och precis som resten av alla marknader i Sverige men idag gick jag ett varv med Filip och Klara och hujedamej vilken glädje bara en liten ballong kan skapa. Jag köpte en heliumballong som såg ut som ett sjörövarskepp till honom och han vägrade att släppa den. Jag, och min sällskapsdam Malin (samt min man för en liten stund), fick höra många historier om dom SNÄLLA piraterna som bodde på skeppet. Klara fick också en ballong, en rosa liten Hello Kitty, och hon var riktigt lycklig hon med - men Filip uttröck (östgötska?) sig mycket mer. Guuud vilka mysiga små barn :)

Har jag sagt att jag älskar Lasse?

Det vart mycket dramatik på en så liten stund!
Det vart lite kusligt här i lägenheten en stund, och Felix som är duktig på att diskutera spökerier och skrämma upp både mig och sig själv ännu mera var på hugget. Efter en liten stund plingar det helt plötsligt på dörren och jag intalar mig själv, jag tror tillochmed att jag sa det högt, att jag vägrar att öppna. Jag vågar inte. Vill inte. Men av någon anledning så står jag ändå vid dörren och trycker ner handtaget. När jag försiktigt öppnar dörren står det ett paket hamburgare och väntar på mig! Jag hör hur någon fnissar bakom, vänder mig om och ser min underbara moster och två kusiner stå och trycka i ett hörn. Och sen är det ganska svart för mig. Hahaa! Jag tror jag skrek/svamla/kramades/skrattade på samma gång och jag vet inte om jag vart lycklig, förvånad eller chockad. Att döma av hjärtslagen var det nog mest likt en chock. Ska jag vara helt ärlig vet jag inte vad jag hade förväntat mig när jag öppnade den där dörren, men nyfikenheten tog väl över.
Anledningen till att ett par hamburgare bara dök upp sådär är facebook (såklart!) Jag kände riktigt mycket för ett par ICAhamburgare och eftersom Icacentrum var stängt och jag är lite för lat för att cykla till icahårstorp så tyckte jag bestämt att någon borde åka och köpa icahamburgare till mig, och nu befinner dom sig här :D!!
Vilken underbar släkt jag har! <3

Jag antar att det, för er som är vana vid min närvaro, inte kommer som en chock men jag tycker att det kan vara värt att nämnas. Det är nämligen en av mina större bravader! Emmy och jag var bjudna till mamma, eftersom pappa jobbade så fick vi vara sällskapsdamer, på mat och lite Så ska det låta-mys. Och helt ärligt, vem tackar nej till det? Inte vi allafall. Så vi hann väl i stort sett komma in genom dörren och gå in i köket, så skulle jag öppna kylskåpsdörren och den lossnar och slår till mig med hörnet MITT mellan ögat och näsan. Jag fick en hel kylskåpsdörrstyngd på näsan och det svider något gudomligt. Den första timmen hade jag förlorat all känsel, så då var det mest roligt, men att nysa nu kan ju vara bland dom värre sakerna jag gjort på den senaste tiden. SATAN i gatan vad ont det gör. Jag har alltså tappat en kylskåpsdörr på snoken!
MEN för att inte vara alltför negativ så kan jag stolt erkänna att jag vann Disney-TP över mamma, pappa och Emmy. Jag förtjänade det, trots pappas försök till motgångar under nästan hela spelet. Kul har jag haft, trots bankande i hela huvudet.

Ja, nu vet ni hur EN dag har sett ut under min första vecka som 20åring. Inte illa va? Jag ser fram emot att se vad jag ska kunna hitta på resten av året.

Jag är nu lite mindre arbetslös än jag varit innan. Det är en delad tjänst och 30% duger gott och väl till mig eftersom jag redan har ganska fullt upp med vikariat, men det BÄSTA med det här jobbet är att jag trivs så sjukligt bra där. Vi kommer jättebra överens och är bra på att prata bort större delar av dagarna, och ändå få en hel del gjort. Jag är lycklig :)!
Och inte nog med att jag är lycklig, jag är sjuk också. Sjuk som en liten snarstucken gris. Det började med en hemsk migrän igår morse på väg till jobbet, och under dagen blev det bättre med migränen, men i samma tempo släppte min förkylning lös sig själv och jag vet inte hur många gånger jag faktiskt varit stensäker på att lungorna kommer flyga ut ur strupen. Näsan rinner, eller rinner är fel ord att säga, för det mesta har tyvärr satt sig i bihålorna, halsen kliar och gör ont och jag tycker lite allmänt synd om mig. Kråkan Håkan har även bosatt sig långt ner i halsen, så nu skrålar jag finfint till vartenda ord jag säger. Tyvärr måste jag anstränga mig väldigt mycket när jag ska prata, och egentligen bara andas. Nog om det. JAG ÄR SJUK, ni fattar!

Vi har tagit tag en hel del i Idas och min 20års fest nu. Häromdagen började Ida och jag med våra LP-skålar, och lillebror och lillasyster fortsatte hjälpa mig under gårdagen när migränen släppt. Jag satte dom även i lite mer arbete, nämligen med att göra pappersgirlanger (girlander som pappa säger att det stavas, men det ser knäppt ut). Vi fick ihop 2-3 stycken som var runt 6 m långa, sen ett par som var lite kortare samt att lillebror kom på en bra idé. Nämligen den här;

 

Så vi hjälptes åt att göra amerikanska flaggan, för er som inte ser att det är den. Jag tycker att den är stilig! Och det är ju för väl att jag älskar papper, speciellt färgat, så vi kunde göra ett par stycken :D
Nu ska jag vila upp mig. En sista grej bara:
GRATTIS SANNESÖTNOS PÅ 20ÅRS DAGEN!! Du är toppenbra min gullebulle. 116 dagar kvar <3