allatidersjenny

När man har en liten kisse utan djupseende kan man inte ha fönstren öppna som man vill och det har resulterat i flera långa dagar, kvällar och nätter där man sitter och svettas som en gris i soffan och önskar att man hade en sån där liten gullig fläkt. Igår tyckte jag dock att jag tog tag i problemet på ett ordentligt och lite modigt sätt. Jag lyckades få med mig en trött Malin för att ta ett nattdopp i Bönnern och i kom hon i allafall, men bara till låren, sen tyckte hon att det var på tok för kallt och ville mest av allt krypa ner och värma sig i sin säng. Jag, en Tapper som jag är, tyckte hon var larvig och plaskade runt en liten stund. Hela huvudet i också. Väldigt uppfriskande faktiskt! För när ska man egentligen ta ett nattdopp om inte på natten? Malins kommentar: "Jag behöver alkohol för sånt här.."

Jag gjorde ett misstag igår när jag kom hem från badet. La mig ner på kudden och somnade - med blött hår. Idag är det inte vackert inte. För att citera Emil imorse "Faaaaan vad krullig du är!" Jag suckar, djupt. Bara hoppa in i duschen igen då. Om jag inte tar mig till poolen och lägger mig där några timmar. Jag gillar idéen!

Just nu är mitt största problem att komma överens med mig själv om jag dels orkar och dels om det är värt det att ta tag i lägenheten och vända den tillbaka till det normala. Med det menar jag såklart STÄDA! Städa undan efter både Harry och pojkar och flickor som tyckte att förfest och rockband var mysigt i lördagskväll. Hatten av för mig om jag faktiskt gör det!

---------

Jag längtar så fruktansvärt mycket efter Västkusten och att bara ligga och njuta på klipporna och fiska krabborna och helt enkelt bara vara, och i farmors närhet blir det ju hur mysigt som helst :)
Emil har övergett tanken på västkusten i år, och visst kan jag förstå det eftersom någon måste ju vara hemma med Harry så här i början, men jag kan inte riktigt släppa det helt faktiskt. En sommar utan Smögenbryggan, utan Lövvik och krabbor? Nej tack. Jag vill ha det. Jag behöver det!
Tacka vet jag Malin som har planerat att följa med mig om vi bara får ihop allting. Det är mycket pussel.

Nu känner jag att jag får skriva två inlägg - på rad!! - för att få med alltihop så det inte blir ett på tok för långt inlägg. Ja, rubriken säger väl det mesta kan jag tycka. Det har alltså flyttat in en liten liten (dock stor för att bara vara 12 veckor) Harry som förgyller Emils och mina dagar. Nätter är tyvärr inte lika gyllene. Första natten (han flyttade in i fredags eftermiddag) somnade vi väl runt halv två - två och halv fyra var det inget snack om saken längre. Jag SKULLE upp. Harry bet och rev i fötter och ben och jamade så mitt samvete sprack på flera ställen. Så det var bara att knalla upp och underhålla den lille rare. Natten till idag fick jag dock i stort sett sovmorgon till halv åtta, och det bockar och bugar jag för. Det var värt mycket dom där timmarna! Jag håller tummarna för att jag åtminstone får sova relativt ostört till tio imorgon allafall. MEN inte ett ont ord om Harry, för vad jag älskar honom! Redan efter bara två dagar. Han är ett sånt fruktansvärt chamtroll, rumsren, supersocial och världens sötaste lilla busunge. Mitt katthjärta har börjat slå igen! Det har knappt känts av sen Lucifer och Belsebub dog faktiskt.. Usch vad jag saknar dom :( Men som tur är klappar det hårt igen och här är vår rara kisse.


Mina älsklingar


Harry - the dynamite, in action!

Min goa underbara farmor och hennes Kenneth (tja, han är väl lite min också kan jag tycka ;p) är hos oss i Finspång och hälsar på. För den mesta delen är det väl för kusin Elin som tar studenten imorgon, men det är trevligt när dom lämnar Trollhättan för ett par dagar och kommer hit. Jag längtar så ruggigt mycket efter lilla farmor vissa dagar. Vi har haft en trevlig kväll och ätit grillat och suttit och pratat, men nu sitter jag ensam och övergiven i Emils soffa och halvglor på The weddingplanner.
Igår fyllde moster Tina 40 år och det var kalas! Ute med karlarna diskuterades det en hel del och dom kom fram till att Finspång aldrig någonsin haft en rulltrappa. Det säger en hel del om Finspångs litenhet!! Rulltrappor som, jag tänker mig, är en del av mångas vardag och vi har aldrig ens ägt någon! Vi är väl helt enkelt för hurtiga ;p

Imorgon är det som sagt var dags för studenttider igen! Och jag ska väl försöka hinna med att gratta både Carro och Elin. Vi får se hur det går minsann :)