Jag börjar allt mer försäkra mig själv om att min katt är allt igenom ond. Varje morgon väcker han mig vid åtta och oftast går jag och mitt samvete snällt upp och fyller på hans matskål, men tror ni att han äter då? Nej!
För nu har han kommit på att jag inte kan somna om när jag väl tar mig upp, så han kryper med ett hånflin själv ner i sängen och sträcker ut sig bäst han kan. Förmodligen tycker han att sängen är för liten för oss båda. Han ska minsann få bita i det sura äpplet när jag flyttar hit min dubbelsäng. Och tills dess antar jag att jag får skapa ett ändå relativt rättvist sovschema för oss båda. Men till min fördel såklart.